Svenska folkets underbara öden / VII. Gustaf III:s och Gustav IV Adolfs tid 1772-1809 / 306 (1913-1939) Author: Carl Grimberg Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Det mörknar - Äventyrspolitik

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Den gladaste delen av resan blevo de fem veckor, som
tillbragtes i Neapel, vars levnadsglade, njutningslystne
»lazzaronkonung» mottog främlingarne från Norden med storartad
gästfrihet. Det blev en oavbruten rad av nöjen och
festligheter — men så var också den glada karnevalstiden inne.

Gustav III beser Vatikanens konstsamlingar under påvens ledning. Samtida målning av Gagnereaux.

Hans neapolitanska Majestät blev alldeles förtjust i
Armfelt. Ibland hittade de bägge sprakfålarna på att roa sig med
brottning. Första gången var det efter en glad middag, då
»diskurserna varit särdeles fria och muntra». — »Konungen
blev litet efter på styrkans vägnar, men i vighet är han min
överman», säger Armfelt; och konung Ferdinand sade honom
den artigheten, att Hans Maj:t ville hellre vara hans vän än
hans fiende.

Gustav försummade ej heller den omgivande traktens
många sevärdheter. Han var uppe på Vesuvius och besökte
Pompeji och andra ruinstäder. I Pompeji pågingo
utgrävningar, och Adlerbeth berättar: »Under vårt besök
upphämtades några lerkrukor utur jorden, föga sällsynta och kanhända

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>