Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Det mörknar - Riksdag i missnöjets tecken och vad den drog med sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
annat under! Och så började rykten gå om farliga planer,
som dolde sig bakom de menlösa ordalagen. Misstroendet
mot konungen var väckt på förhand. Men man skulle
minsann inte låta överrumpla sig. »Hela nationen», säger Karl
Gustav Nordin, »beredde sig till riksmötet såsom till ett
fälttåg.» I regeln valdes till riksdagsmän personer, som voro
kända för självständighet eller missnöje med styrelsens gång.
De praktiska realpolitikerna i riksförsamlingen läto ej
imponera på sig av det vältalighetsprov, varmed konungen
hälsade dem på rikssalen den 8 maj: »Det är ej för att äska
nya gärder, det är ej för att kräva nya pålagor, jag kallat
eder — jag är nöjd med dem I mig given —; men det är för
att överlägga med eder om edert eget väl, det är för att
utse mått att frälsa eder från hunger och nöd, då riket med
svåra år betungas, det är för ett sådant ändamål jag eder
sammankallat.»
Lika vacker var Hans Maj:ts redogörelse för vad sig i
riket tilldragit sedan ständernas senaste möte. Nu liksom
anno 1778 hade konungen anförtrott åt Schröderheims
skickliga penna att avfatta detta aktstycke. Det var ett
mästerverk i konsten att grant utmåla även de obetydligaste
regeringsåtgärder, att ge intresse åt de torraste
kammarärenden, att i den vackraste dager framställa omtvistade ämnen,
att med tystnad förbigå ömtåliga saker, sådana som
kronobränningen, tryckfrihetens inskränkning och finansernas
tillstånd. Schröderheims »artiga dikt» var sådan, att åhörarne ej
kunde annat än häpna titta på varandra.
Vad konungen hade att vänta av riksdagen visade sig
genast, då det gällde valen till de bägge politiska utskott,
som förekommo vid riksdagen, nämligen bankoutskottet
och statsutskottet. På riddarhuset segrade oppositionen mot
konungen med en förkrossande majoritet och i prästeståndet
med stor övervikt. Endast från borgarståndet kommo
representanter för hovpartiet med. Regeringen hade alltså
emot sig en fruktansvärd opposition, som därtill var
välorganiserad, tack vare skicklig ledning från riddarhuset under en
så erfaren hövding som Fersen.
I protokollsekreteraren Johan von Engeströms dagbok får
man en god inblick i oppositionens arbetssätt. Engeström
hörde själv till detta parti, patrioterna, såsom de kallade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
