Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Det mörknar - Brytning med Ryssland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
så ock min son och svägerska. Detta ögonblick var
påkostande. Jag hälsade alla damerna, tog min bror i hand och steg
ned för trappan, där rådet ordnat sig på ömse sidor, drotsen
på första steget och sedan de andra. Jag gav dem min hand
att kyssa och steg så ned i slupen. Ett allmänt leverop
hördes från hela folket och de i hamnen förankrade fartygen.
Sedan jag lämnat stranden, lät jag slupen stanna och
svara med två hurra. Jag passerade på detta sätt hamnen
för att bestiga Amphion[1], som låg vid ändan av
Skeppsholmen.»
När man ser, hur Gustavs allt behärskande intresse även
i en stund sådan som denna rör sig om hur scener och
attityder »göra sig», ser hur noga han iakttar, att varje scen i
skådespelet utspelas på det rätta trappsteget till och med, då
förstår man också, att Katarina träffade huvudet på spiken,
när hon om Gustav fällde det yttrandet, att om man under
ett samtal ville få honom i riktigt gott lynne, skulle man
placera honom så, att han fick tillfälle att se sig i spegeln.
Hur upplyftande att i stället höra den gamla fröken,
»gengångerskan från Gustavs dar», för den blivande skalden
Snoilsky berätta sina intryck från den stunden:
»Jag minns», så sade hon, »den morgonstund,
då Gustav steg ombord på skärgårdsflottan.
Från Holmen dundrade av hjärtans grund
vid hurrande och jubel övermåttan,
och tårfullt viftande tog aldrig slut
för var galer, som vimplad lade ut.
Jag ser mång ungersven vid skottens ljud
med hurtigt grepp i tåg och tackel klänga,
som avskedshälsning till en mor, en brud,
en plymagerad hatt bland krutrök svänga.
Jag ser för mig så mången, mången, som
från Viborgsviken aldrig vände om.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
