Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Det mörknar - Brytning med Ryssland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
embarkeringsdagen, den 23 juni, såg fem regementen tåga förbi
mina fönster till sina fyra olika embarkeringsställen på
Djurgården. Hela Dalregementet låg en stund och vilade på
backen just under huset. Detta regemente var det enda,
som än uti sista stunden såg sina kvinnfolk omkring sig, ty
nästan alla uti staden på arbete varande dalkullor hade
samlat sig dit, varvid både glada och rörande scener tedde sig
för mitt öga. Jag såg en far tala vänligt till två unga kullor,
sina döttrar, som sågo stint och blödigt på den avskedstagande
fadern, en stor manlig och gladlynt karl, vilken åter
tog dem så gott i handen och bad dem hoppas på sin
återkomst. En annan hade sin hustru bredvid sig, som stod helt
nedslagen, medan han klappade henne på axeln, tog ett
stycke bröd utur sin rensel, åt det med henne, tog häruppå
upp sin snusdosa, gav henne även med sig av denna i deras
smak så läckra rekreation, stående således tillhopa, tills
trumman slog ställning och avmarsch. Under allt detta stodo
unga dalkullor, som icke ägde varken fäder eller bröder ibland
soldaterna, på ett högt ställe och kvädde dalvisor samt
lockade dymedelst de raska ogifta gossaran omkring sig.
Då jag en afton besökte deras läger och hörde en soldat
tala om sin beredvillighet att uppoffra sista blodsdroppen
emot fienden, sade jag: ’Det är svenskt!’ — ’Ja, herre’,
svarade han, ’jag är utom dess hälsing!’ — det är uttolkat: ’Jag
är en så mycket säkrare svensk, som jag är hälsing.’
Samma afton var jag ock vid Laboratoriibryggan, varifrån
lådor med muskötkulor fördes på båtar till transportfartygen,
och då jag frågade, vad som låg i lådorna, efter de voro så
tunga att lyfta, svarade artillerikarlen med en så förnöjd
uppsyn: ’Det är blåbär, som ryssen skall spisa.’»
Men hurudan var stämningen bland det finländska
manskapet? Auditör Ekman vid Åbo läns infanteriregemente
ger oss i sin dagbok följande ögonblicksbild från sitt
regementes uppbrottsmarsch: »Folket var vid byar och torp
sammanskockat och grät. Soldaterna, som sådant sågo,
sjöngo lustiga visor, och folket hördes ömka sig över truppen.»
Litteratur:
Carl Silfverstolpe, Utdrag ur sekreteraren hos
kejsarinnan Katarina II A. V. Chrapovitskijs dagbok
1787—1792; haft. kr. 1:75.
Per Vilhelm Kôersner, Gustaf III:s yttre politik
under tiden närmast före ryska krigets utbrott.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
