Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Krig med Ryssland och Danmark 1788—1790 - Ryska kriget under år 1788
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Och då detta medel ej visade sig effektivt, rådde de
officerarne att söka tvinga konungen till att begära fred. Man
räknade nämligen som så, att i dylikt fall skulle kejsarinnan
avvisa alla anbud av en furste, som icke hölle tro och loven,
och i stället begära ständernas garanti av fredsfördraget. På
det viset skulle alltså riksdagskallelse framtvingas och den
svenska oppositionen genom samverkan med Ryssland kunna
åstadkomma lyckliga förändringar i statsskicket.
Frihetsvännerna bara fruktade, att Gustav själv skulle genom
undfallenhet lyckas skaffa sig fred med kejsarinnan, men dessa
farhågor lugnade Razumovski fullständigt. Han kunde också
inberätta till sitt hov, att underrättelsen om svenska flottans
bragder vid Hogland gjorde de svenska »patrioterna», såsom
de kallade sig, lika oroliga som honom själv. De gingo där
med mulen och missnöjd uppsyn bland den jublande mängden.
Men vid underrättelser om att svenska fartyg uppsnappats av
ryssarne höllo svenska adelsmän och avskedade officerare
fest på Liljeholmen. Förblindade av sin partiilska sågo
de hellre sitt fädernesland litet än sin konung stor.
»Patrioternas fruktan för konungens suveränitsplaner», skrev
Razumovski, »kom dem att fördubbla sina ansträngningar för
att förmå sina vänner i armén att korsa konungens planer.
Jag underlät icke att på allt möjligt sätt uppmuntra dem häri.»
Missnöjet inom armén bredde alltmer ut sig. Det blev god
ton bland officerarne att klandra allt vad konungen företog
sig och tala med ringaktning om honom, ja visa honom öppen
vanvördnad.
En oppositionell anda talar också ur några verser, som
spredos vid krigets början under titeln »Röst från arméen».
Där hette det bland annat:
»Jag svärdet fått, att kronan stöda,
som på monarkens huvud är,
men, att med lagbrott frihet döda,
förgäves man min arm begär.
Jag svärdet fått, att tappert strida
för dygd, för kung, för fosterland,
men ej att träldomsfjättrar smida
omkring min landsmans fria hand.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>