Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Krig med Ryssland och Danmark 1788—1790 - Ryska kriget under år 1788
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hade ju företagits med tanke på en hastig kupp och icke ett
långsamt framryckande, såsom följden blev av slaget vid
Hogland. Men, som Odhner säger, »bristerna må ha varit
vilka som helst, klagomålen må ha varit aldrig så grundade —
sådant kunde ej ursäkta de officerare, som mitt under kriget
övergåvo fanan och därigenom sveko sin plikt mot konung
och fädernesland». Här var, som Levertin säger, »något
brustet i den kanske primitiva men djupa och starka
samhörighetskänsla, som bildar ett fosterland».
Sträng föll också oppositionsmannen Fersens dom över de
pliktförgätne. Han fann det »straffvärt att låta betala sig
i fredlig tid för fäderneslandets försvar och, när kriget
förefaller, sätta sig i lugn, överge sin trupp och rikets tjänst».
För folkmeningen i Sverige var detta, som adeln och
krigsbefälet hade så svårt att förstå, genast klart. De avskedade
officerarne blevo också vid sin hemkomst till Stockholm
mottagna med hotfulla demonstrationer och visslingar. Och
några dylika fältflyktingar måste finna sig i att höra
skepparen, som seglade dem över från Finland, besvara de svenska
tullmyndigheternas fråga, om han hade några passagerare
ombord, med de vanvördiga orden: »Bara några harar.»
Det starkaste missnöjet inom armén rådde vid den finska
kår, som stod under befäl av generalmajor Karl Gustav
Armfelt, farbror till konungens gunstling. Den äldre
Armfelt var visserligen en modig och plikttrogen man, men han
var gammal och svag och ej vidare begåvad. Han blev därför
en lekboll i händerna på hänsynslösa agitatorer, isynnerhet de
trotsiga och tilltagsna överstarne Hästesko och
Montgomery, vilka alltid hade i sitt kölvatten den lättledde överste
von Otter. Till Armfelts armékår hörde också de ändå
farligare anhängarne av Göran Sprengtporten, bland vilka
särskilt majorerna Jägerhorn och Klick utmärkte sig såsom
djärva och energiska agitatorer. De funno nu ett kärkommet
tillfälle att fiska i grumligt vatten och arbeta för Finlands
lösryckande från Sverige. De aktade sig dock för att röja
sina verkliga planer för Hästesko och hans anhängare, ty
mellan dessa båda slag av opposition gick en skarp gräns.
När konungen kom till den Armfeltska kårens läger för att
leda angreppet på Fredrikshamn, möttes han av Hästesko
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
