Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Krig med Ryssland och Danmark 1788—1790 - Danmarks angrepp 1788 och den stora folkväpningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
prinsen av Hessen penningar, för att denne skulle bryta in i
Sverige. Skjöldebrand relaterar ryktet därom.
Göteborg var ju en av nycklarna till Sverige och måste
försvaras, vad det än månde kosta. Dit kom konungen sent
på aftonen den 3 oktober men fick vänta en hel timme utanför
fästningsporten, innan vindbryggan blev nedfälld. Inkommen
i staden blev han igenkänd av en trupp borgare, och de började
ropa: »Leve konungen!» Nyheten om Gustavs ankomst
spred sig som en löpeld genom staden och ingav borgerskapet
nytt mod. Det behövdes också, ty man var här på väg att
ge allt förlorat. Så väl kommendanten som landshövdingen
voro gamla och slöa, garnisonen var svag och vallarna så
förfallna, att man på sina ställen kunde gå ut och in i
fästningsverken. »Patrioterna» hoppades till och med, att det i Göteborg
skulle finnas hederligt folk, som hindrade »den galningen» att
spilla folk på ett onödigt försvar.
Men i och med Gustavs ankomst blev det som nytt liv i
de goda göteborgarne. Med friskt mod grepo de sig an arbetet
på fästningsverkens iståndssättande, bildade en frivillig
milis för vakthållning och tävlade i offervillighet, när det
gällde att anskaffa pengar. Förstärkningstrupper anlände
också från flere håll, så att staden snart befann sig i ganska
gott försvarsskick. Konungen höll ett manande tal till
magistraten och borgerskapet och tog löfte av både dem
och garnisonen att försvara staden till sista
blodsdroppen. Konungen skrev till riksdrotsen: »Om så god vilja
varit i Finland som här, hade vi varit mästare av
Petersburg.»
Så långt, som göteborgarne utlovat, skulle dock aldrig deras
trohet och mannamod behöva prövas, ty Gustav fick en
ovärderlig hjälp från England och Preussen, vilka stodo i förbund
sinsemellan och voro angelägna om att draga Sverige undan
Frankrikes inflytande och över på sin sida. En brytning hade
nämligen inträtt mellan Preussen och Ryssland, då det visade
sig, att Katarina försökte tränga ut Preussen från inflytande
i Polen.
England hade vid denna tid en minister i Köpenhamn,
som hette Hugh Elliot. Det var han, som nu tog avgörandet
i Norden i sin hand, och det gjorde han till god del alldeles
på eget bevåg. Elliot var så odiplomatisk, som en diplomat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
