Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Krig med Ryssland och Danmark 1788—1790 - Ryska kriget 1789
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
order åt hela flottan att ordna sig i slaglinje. För att få
Lilliehorns division med minskade man segel på de båda andra
divisionerna. Han borde snart kunna hinna upp dem, ty brisen
var ganska frisk. Som emellertid ryska flottan hela tiden
höll undan, fick Lilliehorn upprepade signaler att öka och
forcera med segel. Men ingenting hjälpte. Lilliehorn höll sig
fortfarande långt efter.
Först vid tvåtiden på eftermiddagen hade en del av de
svenska och ryska fartygen kommit inom skotthåll för
varandra, och då började elden. Men Lilliehorns division höll
sig alltjämt undan. »Vi lantofficerare», säger Skjöldebrand, som
befann sig bland hertigens uppvaktning ombord, »frågade,
om det ej fanns en signal, att amiralen skulle hissas vid masten.»
Som emellertid även tre ryska fartyg voro skilda från de
andra, signalerades till de fyra akterska svenska fartygen
att anfalla dem. Ordern blev åtlydd till en stund, men snart
återvände de fyra fartygen — enligt fartygschefernas
uppgift var det på signal från Lilliehorn — utan att ens ha
kommit på stridsavstånd från fienden. Resultatet av alla andra
signaler till Lilliehorn blev, att hans division snarare
avlägsnade sig från fienden än närmade sig honom.
De stridande två divisionerna fortsatte emellertid sin
skottväxling till 8-tiden på aftonen. Vinden var då mycket laber,
och ryska flottan styrde ostvart. Förlusten i folk var på båda
sidor ytterst ringa. Det låter nästan otroligt, när man hör,
att svenskarne hade blott 7 döda och 17 sårade och ryssarne
32 döda och 187 sårade. De största förlusterna hade å bägge
sidor vållats genom explosioner av egna kanoner. En av
de stupade på svenska sidan var kapten Hökenflycht, som
Skjöldebrand ägnat följande vackra minnesord vid tanken på
det ögonblick, då den tappre sjöbussens döda kropp sänktes
i havet: »Gamle hederlige Hökenflycht! Du har då kommit
i din familjegrav. Din farfar sprängde sig i luften, då hans
skepp var omgivet av ryska och ej mer kunde försvara sig.
Din far blev, som du, skjuten i en sjöbatalj. Ingen minnesvård
visar stället, där du vilar; intet lovtal förvarar dina och deras
förtjänster. Se här ett litet lovtal över dina, utan de blomster,
vältalare hopfläta mer för att föreviga sitt snille än föremålet.
Detta är blott sanning.
Hökenflycht fann sitt högsta nöje i utövningen av sin tjänst.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
