- Project Runeberg -  Svenska folkets underbara öden / VII. Gustaf III:s och Gustav IV Adolfs tid 1772-1809 /
414

(1913-1939) [MARC] Author: Carl Grimberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Krig med Ryssland och Danmark 1788—1790 - Ryska kriget 1789

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

icke på länge kunde göra någon tjänst. Därför fick man ta till
en mängd ovant lantfolk. Alla dessa skulle nu inövas till
att i en hast bli sjömän och krigare. För att få något så när
tillräckligt med befäl gjorde man dugliga underofficerare till
officerare och dugliga matroser till underofficerare. Men inget
fartyg fick ens tillnärmelsevis full besättning. Det var därför
ej underligt, att flere fartygschefer i skrivelser till hertig
Karl frånsade sig allt ansvar för kronans fartyg.

Flottan kunde emellertid — sådan den nu var — löpa ut
i mitten av oktober. Men efter några dagars kryssning uppåt
Finland till fick man visshet, att ryska flottan lagt upp för
vintern. Då fanns ingen anledning längre att riskera fartyg
och människoliv, utan man återvände till Karlskrona.

Rättegången mot Lilliehorn.



När den fångne Lilliehorn skulle föras i land i Karlskrona,
måste det ske nattetid — annars skulle han ha blivit
söndersliten av förbittrade folkmassor, som trodde, att han var
köpt av ryssarne. Han blev nu ställd inför en krigsrätt,
bestående av beprövade och för redbarhet kända män. Vid
rannsakningen kastade han hela skulden på sina underlydande
fartygschefer, vilka han ej kunnat få att lyda order.
Deras uppförande skulle alltså ha varit hämnd för Lilliehorns
handlingssätt som vice lantmarskalk.

Lilliehorn var en ful fisk att fjälla. Durkdriven
processmakare, som han var, redde han sig rätt länge men beslogs
omsider med osanna uppgifter. Då blev han nervös och
försökte imponera genom fräcka och snäsiga svar. Men man
inkallade vittnen från nästan hela flottan och fick sålunda
fram upplysningar, som voro fullkomligt förkrossande för
den anklagade. Då inträffade det otroliga, att han stod där
alldeles svarslös. Bland annat konstaterades, att Lilliehorn
i stället för att lyda befallningen att forcera med segel givit
order att minska segel. Han påstod, att detta skett, för att
de sämsta seglarna i hans division ej skulle bli skilda från de
övriga fartygen. Men då konstaterades, att även de trögaste
seglarna fått order att minska segel, och att hela divisionen
fått rätta sig efter dessa fartyg.

Det blev också uppenbart, att Lilliehorn hela bataljdagen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:30:36 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sfubon/7/0416.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free