Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Krig med Ryssland och Danmark 1788—1790
- Ryska kriget 1789
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Då Ehrensvärd kom till Karlskrona, visade det sig, att
konungen med flit höll honom utanför den verkliga ledningen
av sjörustningarna. Då förstod amiralen, vad klockan var
slagen, och sände in sin avskedsansökan. Den beviljades
genast med pension och ett års lön därtill, trots att
Ehrensvärd var blott 44 år gammal.
Ehrensvärd var förtjust över konungens frikostighet,
såsom man ser av ett brev till en vän: »Kungl. Maj:t är en
hederskung, och jag kan aldrig vara otacksam utan påminner
mig alltid denna hans nåd med nöje som en välgärning, jag
har eller intet har förtjänat.» Han var också innerst glad
över att ha kommit ifrån krigarlivet.
Ehrensvärd efter sitt avskedstagande.
Överamiralen på den svenska skärgårdsflottan trivdes
bäst i lugn och fred. Han hade aldrig haft någon lust att gå
i krig och ta livet av medmänniskor, som egentligen »ej hade
med kungaträtor att göra. När två kungar slåss, borde endast
hovkockarne, kammarherrarne och hovfröknarna vara
lidande men ingen annan av nationen», utbrister han.
Ehrensvärds längtan och trängtan stod nu till »ett stilla
leverne» såsom lanthushållare med tid för vetenskapliga
intressen vid sidan. Till sin lycka hade han i Sofie Louise
Sparre, dotter till general Johan Sparre, fått en god och ädel
kvinna som följeslagerska genom livet. Hennes lugn och
praktiska klokhet verkade välgörande på den excentriske,
ofta disharmoniske maken. Otaliga äro också de brev, i
vilka han prisar sin lycka att äga »den bästa hustru, som blev
vigd, sedan vigseln inrättades». Som en förälskad yngling
skriver den nyblivne äkta mannen på sommaren 1785 till
sin »Kicka lilla»: »Jag förlåter Kungl. Maj:t allting, sedan han
utbrast i dessa märkeliga ord om min Sofie: ’Det är bålt,
vad hon är vacker!’» Med stor tvekan hade hon sagt ja till
Ehrensvärd, men hon blev lycklig och uttalade sig alltid i
varma ordalag om sin man. Hon »välsignade himlen, som
givit henne en make, lika dygdig som öm».
Märkvärdigt nog lät sig Ehrensvärd kort efter Gustav
III:s död av höga vederbörande »ryckas ifrån en lycksalighet,
varpå han byggt sin tillkommande livstid», och övertaga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 19:30:36 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/sfubon/7/0430.html
