Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Krig med Ryssland och Danmark 1788—1790 - Ryska kriget 1789
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
posten som generalamiral och högste chef för krigsmakten
både till lands och sjös. Men det blev blott för en kort tid.
De mångahanda ämbetsbestyren passade icke för en så
frihetsälskande natur som hans. Det var för mycket
»formaliteter och småkrokar». Han var mera en de stora uppslagens
än en detaljarbetets man. Han härdade icke ut med att vara
bunden vid arbete på vissa tider och i viss ordning. Efter
två år skakade han av sig »järnbojorna» och erhöll för andra
gången nådigt avsked ur rikets tjänst.
Han inköpte nu Dömelstorps stora gods vid foten av
Hallandsås. Här började han med liv och lust experimentera —
det låg för honom. Den forne generalamiralens ärelystnad
är nu att bli »rationell jordbrukare». Han vill ta jordbruket
vetenskapligt och studerar med omättlig iver dess teori.
Han korresponderar livligt med den store kemisten Anders
Jahan Retzius. Till honom skriver han en gång: »Jordbrukare
äga alla en uppenbarad okunnighet. Det gagn, som är gjort
för åkerbruk, är alltid från lärde och aldrig från bönder. Att
dika, att så tunt, att nedmylla säden till 2 à 3 tum, att i
rätta tiden nedföra gödseln, begreppet om jordblandningen
m. m., allt detta har tillhört teorien, sedan det föregående var
givet.»
På den dåtida svenska ladugårdsskötseln är han mäkta
förgrymmad och bevisar i brev till hustrun, att en sådan
hushållning omöjligt kan bära sig: »Se där den svenska
hushållningen av våra förfäder och ännu övad i denna dag: att
svälta fram sin boskap och att åstadkomma en ko-ras, som
snarare förtär än föder en. Och detta härstammmar av en
nedrig besparing, små tankar i metoder, barnslig fruktan för
första utgiften, lättja i eftersyn och fruktan för besvär.» »En
sådan lantman är», skriver han till Retzius, »lik en hop med
skeppare, vi ha pä sjön, som gjort sina första sjöresor på dåliga
skutor och därigenom samlat sig en skrämsel för all slags
dristighet.» Han berättar, hur han för traktens förnämsta
jordbrukare hållit en dunderpredikan mot boskapsskötselns
förfall. De instämde i att det var övermåttan uselt bevänt
med den — »och så satte de sig att spela»!
Ibland, när Ehrensvärd på sitt originella språk predikar
sina jordbruksreformer, är det, som om man hörde en
jordbrukets apostel från det nittonde eller tjugonde århundradet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
