Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Solen går ned i åskmoln - Kungamordet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»gällt men tvärt och utan glädje. Om konungen stod okänd
bland tusen personer, röjdes hans närvaro av skrattet.»
För Hamilton var Gustav III typen för en egoist på tronen:
»Han var i sina ögon allt — landet var intet.» Hamilton kallar
honom »den illistigaste konung, som törhända suttit på
svenska tronen».
En del smaklösa detaljer i Hamiltons teckning av Gustavs
personlighet besanna det gamla ordstävet: »Ingen är stor för
sin kammartjänare», vilket i det här fallet väl bör ändras
till »kammarherre». Men dessa detaljer inverka knappast
på totalbilden av tjusarkonungens skimrande gestalt. Och att
Hamilton trots hatet var imponerad av Gustavs överlägsna
personlighet, ha vi sett av hans yttrande om konungens
uppträdande närmast före och under 1789 års riksdag[1]. Denna
motvilligt framtvungna beundran tar sig också uttryck i
ett yttrande sådant som detta: »I sitt ämne måste man lämna
denna herren den rättvisan, att han var lysande, ovanlig,
t. o. m. förundransvärd och onekligen en av de första i
kungliga tyranniets första klass.»
Men hans hätskhet är sådan, att den ej ens lämnar den döde
i fred. Då fältskärerna, berättar han, skulle bära honom till
balsameringsbordet, befanns han vara ganska tung till följd
av att han på senare åren blivit rätt korpulent. »Äntligen
fingo de avlastat denna kungliga börda, och Theelen sade, i del
han drog en djup suck: ’O Gud ske lov, att vi hava honom väl
här!’ Detta infall, så överensstämmande med det allmänna
tänkesättet föll icke utan roade hela Stockholm.»
Redan ett par år efter 1772 års statsvälvning var
hätskheten mot omstörtaren av frihetstidens statsskick på sina
håll sådan, att man, som Fredrik Sparre skriver, kunde få
höra yttranden om konungen, »åt vilkas otillständighet man
ville kräkas».
Men låt oss nu höra, vad mera hovsamma oppositionsmän
säga om kung Gustav! Till deras krets hörde t. ex.
protokollssekreteraren Johan von Engeström, kallad »riksens
ständers nötknäppa» för sin ovanliga förmåga att utreda de
mest invecklade frågor. Han var en entusiastisk frihetsvän
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
