Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Solen går ned i åskmoln - Kungamordet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det vilar, säger Schück, trots alla skuggor, över denna tid
»något av feststämningens glans; det ljuder liksom
menuett- och gavott-toner emot en». Men aldrig mer skulle den
festglädjen väckas till liv igen i det kulna Norden. I minnets ljus
tedde sig denna för alltid hänsvunna tid med tjusarkonungen
som medelpunkt i ett förklarat, vemodsfullt skimmer.
Ännu vid mitten av det följande århundradet höra vi en
gammal gustavian begråta »ömt ännu sin glada ungdoms
konung». — »Jag har», skriver han, »sörjt honom så djupt,
så ömt och så länge som någon av mina enskilda vänner, och
ej sällan fuktar en tår ännu mitt öga vid betraktandet av
hans bild.» Somliga gustavianer kunde ej skriva »salig
kungens» namn utan att darra på handen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
