- Project Runeberg -  Svenska folkets underbara öden / VII. Gustaf III:s och Gustav IV Adolfs tid 1772-1809 /
489

(1913-1939) [MARC] Author: Carl Grimberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gustav IV Adolfs förmyndare - Hertig Karl och hans »storvisir»

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

hur svårt en del begravningsgäster hade att hålla sina
skrattmuskler i styr. Men senare skulle sanningen gå upp för honom.

*



Det var andeskåderiet, som sammanförde Reuterholm med
Karl, och hertigen »antog honom till frimurare av den högsta
ordningen». Vi ha förut haft tillfälle att se honom i sällskap
med andebesvärjaren Björnram på Johannes kyrkogård i
Stockholm.[1] Reuterholm följde den store »profeten» som ett
snällt och enfaldigt barn. Och vi ha också fått bevittna
Reuterholms lycka, då det förunnades honom att »arbeta»
i den högre magin på egen hand. Magin blev hans lycka även
på annat sätt, ty det var därigenom, som han mer och mer
innästlade sig i hertig Karls förtroende. Hans brev till
hertigen överflöda av högtravande vänskapsbedyranden och
försäkringar om hans glädje över att ha med en så stor man
»knutit det helgade föreningsband, som döden aldrig förmår
upplösa och evigheten ännu fastare skall tillknyta». Till
hertigen stodo Reuterholms förhoppningar, såväl när det
gällde hans egen makt och härlighet som i fråga om Sveriges
lycka. Ty gent emot Gustav III hade Reuterholm, i
överensstämmelse med sina släkttraditioner, anlagt en rättrogen
Mössas synpunkter. I sina brev till hertigen arbetar
Reuterholm genomgående på att hos Karl ingjuta hat och avund
mot den kunglige brodern.

Dock visade det sig på 1789 års riksdag, att hans politiska
tro kunde rubbas genom personliga synpunkter, som talade
kraftigare. Han misstänktes nämligen icke utan skäl av
sina partivänner för att då ha svikit oppositionen genom att
verka för en försoning mellan konungen och hertig Karl.
Visserligen sökte han gå så försiktigt till väga, att hertigen
ej skulle synas ha alltför mycket svikit frihetens sak, men
kvar stod i alla fall det faktum, att konungen efter riksdagen
gav hertigens gode vän en pension på 1,000 rdr. om året.
Därigenom sattes Reuterholm i tillfälle att göra en utrikes
resa. I själva verket var nog detta det egentliga syftet med
konungens frikostighet. Gustav, som inte just var någon
dununge i politiken, litade inte för framtiden på Reuterholm
och var därför angelägen att skilja sin bror från hans vän

[1] Se sid. 271.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:30:36 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sfubon/7/0491.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free