Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Gustav IV Adolfs förmyndare
- Hertig Karl och hans »storvisir»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och rådgivare. Avskedet mellan hertigen och Reuterholm
blev mäkta smärtsamt. H. K. H. författade egenhändigt
en dikt »Avsked mellan tvenne vänner». Den sjöngs vid
ett samkväm en stilla afton av Skjöldebrand, som satt musik
till den. I detta kväde ställer den hertiglige vännen sitt
hopp till den högre makt, som styr allt:
»Minns, att de ljuva band, vi knutit,
av Honom endast styrka fått,
och att den sällhet, som vi njutit,
ifrån Hans kärleks stråle gått!»
Reuterholm satt och »suckade i en sorglig förtjusning»,
berättar Skjöldebrand.
Den märklige mannen tillbragte sedan ett år utomlands
under flitigt umgänge med högt upplysta frimurarbröder
och undfick under högtidliga ceremonier allt högre grader
i orden, vilket gladde honom — skriver han med klädsam
blygsamhet till hertig Karl — »mindre för min egen del än
för hela mitt fädernesland, för Norden».
Icke förty blev han vid hemkomsten synnerligen ovänligt
mottagen av sin konung, som icke hade väntat att så snart
få se honom igen. Gustav gav honom huden full för de
förbindelser, han knutit med franska revolutionärer, och
följande år fråntog konungen Reuterholm den pension, han
givit honom 1789.
Efter detta hörde Reuterholm till Gustavs III:s svurna
fiender. Han hatade den konung, som han beskyllde för att
ha gjort honom faderlös i förtid och att sedan ha tillskyndat
honom idel orättvisor. Hans hat stegrades efter hand till
ursinne. Det förefaller av hans dagboksanteckningar, som
om han ej varit okunnig om revolutionsplanerna mot
»tyrannen». I alla händelser önskade han innerligt konungen allt
ont. Och när dessa önskningar gått i uppfyllelse, när Gustav
var röjd ur vägen, tillskrev han i väsentlig grad sina böner,
att den Högste beslutit ställa konungen inför sin domstol.
Nu var tiden kommen för Gustav Adolf Reuterholms storhet.
Hertig Karl hade nu faktiskt uppnått den makt och myndighet,
varom så många trollkarlar och drömtydare profeterat.[1]
[1] Jfr sid. 273.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 19:30:36 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/sfubon/7/0492.html
