Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gustav IV Adolfs förmyndare - Sparsamhet samt frisinne i brokig växling med skuggrädsla och småsinne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att flytta, är den ende, som stannar».[1] Så hade man, som
engelske utrikesministern yttrade till svenska sändebudet,
»brouillerat sig för en kopp kaffe».
Reuterholm kunde emellertid i avskedets stund ej neka
sig nöjet av en triumf. Den blev just hans sköna själ värdig.
Enligt svenskt bruk borde Spencer vid avskedsaudiensen
ha fått svenske konungens porträtt, infattat i juveler. I
stället hugnades han med en snusdosa av guld, på vars lock
fanns i briljanter infattad en bild av emalj med, som Spencer
skriver, »tämligen oanständig syftning». Hochschild
upplyser i sina memoarer, att den föreställde »en paysage[2] i
Teniers’[3] stil, varav hände, att ett kvinnfolks figur, som vadade
i vattnet, hade upplyft kläderna och visade bakdelen, vilket
Spencer ansåg express[4] varit gjort att honom humiliera»[5].
Inom engelska kabinettet erkände man visserligen, att
Spencer varit »ung, oerfaren och het» — men ändå ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>