Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gustav IV Adolfs förmyndare - En utrikespolitik, rik på förödmjukelser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sympatier. Hertigen var en av den tidens vanliga
smådespoter. Allt emellanåt gjorde hans förtryckta undersåtar uppror.
Då, berättar expeditionssekreteraren Hjelmér, som var med
i en svensk beskickning till Högstdensamme — »marscherar
han alltid själv emot de oroliga och anför sin trupp, ledsagad
av kanoner. Då är lika mycket, om det går över åker och äng
eller landsvägen.» Vid ett sådant tillfälle hände sig, att en
amtsskrivare, som ej visste, att hertigen var med, förehöll den
officer, som gick i spetsen för truppen, det otillbörliga i att
fara fram på detta sätt. Men »hertigen lät hämta
amtsskrivaren till sig och giva honom på stället 50 de duktigaste
prygel». — En gång gjorde gesällerna i Schwerin uppror,
lämnade sina verkstäder »och grasserade omkring på gatorna.
Hertigen marscherade strax emot. På halva vägen fick han en
deputation ifrån dem, att de underkastade sig; men han
fortsatte marschen och tågade omkring med sina kanoner på
gatorna i Schwerin för att visa, vad han kunde göra, och
vände sedan om till Ludwigslust.» Några dagar därefter
bröt emellertid upproret ut på nytt. Hertigen gav då strax
order »att arrestera och sätta de brottsligaste i källrarna på
slottet i Schwerin samt skjuta med cartoucher. Andra dagen
var allt stilla.» — Frans Fredriks passion för spel och
fruntimmer väckte också mycken anstöt bland hans folk. Båda
delarna kostade mycket pengar, och det blev hans stackars
undersåtar, som fingo betala fiolerna. Som nummer tre i
ordningen bland hans nöjen kom vildsvins jakt.
Var det under sådana förhållanden en rätt enkel sak att
få Gustav Adolfs förlovning uppslagen, så var det däremot
ett helt företag att övertala honom till att följa med till
Petersburg. Han gjorde det endast på det villkor, att resan
bara skulle bli en artighetsvisit, och att det i Petersburg
icke skulle bli tal om något giftermål. Det lovade både
farbrodern och Reuterholm.
Men när man väl kommit över till Petersburg, visade det
sig, att Katarina höll på giftermålet mellan sin sondotter och
Gustav Adolf såsom oeftergivligt villkor för en fredlig
uppgörelse mellan de bägge staterna. Reuterholm och hertigen
kunde naturligtvis ej nog beklaga sig inför den unge konungen
över att de blivit lurade av kejsarinnan! Emellertid fingo de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
