Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gustav IV Adolf - En blivande envåldshärskare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
scener med gallskrik och hot med risbastu. Till slut tar
Hans Maj:t själv den skrikande och sprattlande bytingen och
ställer honom i skamvrån. Där förbjuder han prinsen att
så mycket som snyfta eller röra sig ett enda steg. Först när
han en lång stund stått där och varit snäll, vinkar pappa
honom till sig, och nu får han förlåtelse. Då han sedan kommer
ned på sina rum, finner Stackelberg det vara sin plikt att
förehålla pojken, hur illa han burit sig åt, och hur
förödmjukande det var att få stå så där i en vrå och se alla skratta åt
sig och göra narr av en. Men då konstaterar den lille helt
belåtet: »Ja pappa skrattade också själv.» Och mycket
riktigt: Hans Maj:t hade verkligen funnit »den lille herrns
brydda figur i skamvrån» så komisk, att han haft svårt alt
hålla sig allvarlig, men han hade med näsduken eller
ordensbandet för munnen dolt sin skrattlust så väl, att blott några
få märkt den. Till dessa få hörde emellertid den lille syndaren själv.
Kort innan prinsen fyller tre år, får han för första gången
skor med bandrosetter på. Det är hans fasters födelsedag
till ära, och H. K. H. uppvaktar henne »med mycken
hövlighet och artighet». På aftonen, när det var bal i stora rikssalen,
»begärde han med stor enträgenhet få dansa för sina nya skors
skull med grevinnan Wrede, som ock hade den complaisance[1]
att däruti villfara honom». Sedan var han hela två dagar
»aimable i en synnerlig grad».
Axel von Fersen berättar i sina historiska skrifter om den
ännu ej treårige kronprinsen: »Huru späd han än var, märkte
han mycket väl, om livdrabanterna voro vid hans dorr, och
om någon av hans uppvaktning saknades, då han uppsteg i
vagnen för att åka ut och promenera. De utländska
ministrarnes besök förorsakade honom ett stort nöje, och han var
mycket förundrad, om någon, vare sig herre eller fruntimmer,
inkom i eller utgick från hans rum utan att hava kysst hans
hand, som han framräckte åt hela världen, emedan konungen
så ville hava det.»
På sin födelsedag den 1 november 1781 anmärker
treåringen på gardesvakten och frågar sin mamma: »Varför
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
