Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Gustav IV Adolf
- En blivande envåldshärskare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
äro soldaterna ej granna i dag på samma sätt, som de det voro
på mammas födelsedag?»
Se här en anekdot i samma stil! En morgon i juli 1782,
strax efter änkedrottningens död, fick Schröderheim i ett
brådskande ärende resa ut till Drottningholm med
befallning att gå in till Hans Maj:t, som han stod och gick. När
han kom ut från konungens rum, fick kronprinsen se honom och
frågade genast, om han varit så klädd inne hos konungen.
Då han svarade »ja», sade prinsen med förebrående uppsyn:
»Det är icke rätt.»
Mot betjäningen tog sig treåringen en befallande ton, när
han bara vågade. En gång, när kammartjänaren inte ville
göra som pojken befallde, frågade den lille, om mannen glömt,
att han var kronprins, och lovade: »Jag skall komma ihåg,
när jag blir stor en gång, vad förtret I gjort mig.»
*
Den bild, som Sparres dagbok ger av den lille kronprinsen,
avviker ej så litet från det intryck, man får av följande brev
från Johan Gabriel Oxenstierna till hans vän Nils
Gyldenstolpe i januari 1782. Det är väl skaldens och
känslomänniskans sätt att se, som är så olika mot den torre pedantens.
Så här skriver Oxenstierna: »Den lille prinsen har varit
illamående åtta dagar. Han lider grymt av hämorrhoider men
ännu mer av ledsnad. Jag ser honom med medlidande. Han
gör och lyder allt, som man säger åt honom, men det är med
en uppsyn av smärta och bestörtning. Orsaken härtill är den
enslighet, vari han lever. Han har nämligen ingenting att
sysselsätta sig med, som passar för hans ålder. Jag har aldrig
kunnat förstå, vilket syfte kungen har med att neka honom
nöjet att ha andra barn omkring sig. Det blir väl ändå
nödvändigt att ändra det där en vacker dag, om man icke vill,
att han skall falla i en melankoli, vars följder icke kunna
bliva annat än olycksbringande.»
I maj 1783 skulle prinsen vaccineras och förbereddes
därtill genom att ta in laxerpulver. Hans kavaljer Karl Göran
Bonde berättar härom i ett brev till Fredrik Sparre: »Han
tog dessa medikamenter mycket villigt på min försäkran,
att det var ett preservativ emot betten av myggor och
vägglöss, som finns i mängd vid Ulriksdal.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 19:30:36 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/sfubon/7/0555.html
