Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gustav IV Adolf - En blivande envåldshärskare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Jag håller mycket utaf min söta Baron Sparre och längtar
at han skal komma hem. Hälsa mycket Ricksrådinan
Sparre. Gustaf Adolph.
Drottningholm den 7 September 1784.»
Hur snällt och vackert detta än låter, så hände det dock
alltjämt, att prinsens stygga humör då och då bröt ut, fast
han numera på det hela taget var, som Sparre skriver, »rätt
artig och beskedlig», isynnerhet efter det han fått smaka
riset eller blivit hotad därmed.
I februari 1784 antecknar Sparre, att prinsen roar sig och
rasar med fi öken Rudenschöld, men tillägger surmulet:
»Men raset med Magdalena torde vara som det kan och hava
följder med tiden.»
Vid midsommartiden 1786 fick Gustav Adolf göra en resa
till Skåne. Överallt där den ännu ej åttaårige kronprinsen
for fram, blev han uppvaktad av stater och kårer och skötte
sig därvid som en hel karl, om man får ta Sparres uppgifter
efter bokstaven: »En otalig mängd av folk var vid alla
tillfällen samlad, och deras uppriktiga kärlek och
fröjdebetygelser över prinsens allestädes visade mildhet(!) kunde icke
utan ömmaste sinnesrörelse skådas.»
På hemresan »träffades Älvsborgs infanteriregemente
mellan Halmstad och Falkenberg. H. K. H. gick genom dess
leder, hälsade på soldaterna, tackade officerarne och
slutligen böd farväl åt hela truppen med så hög röst, att två
bataljoner tydligen kunde höra det. I Falkenbergs stad emottog
och besvarade Prinsen de vanliga komplimanger, som
präster och borgerskap vid tullportarne nedlade, alltid själv
varierande dem till någon del.» I Varberg »tog Prinsen
citadellet och fästningsverken i nära besiktning, innan han
retirerade sig till vila».
I augusti samma år se vi den lille prinsen vid en fest på
Haga möta sin pappa och hela hovet, när deras båtar lade
till, varvid han »uppläste på ett särdeles behagligt sätt några
verser». Det är Hedvig Charlotta, som berättar.
Ser man på den lille prinsens krior från de närmast
följande åren, måste man konstatera, att de ej alls äro oävna
för att vara av ett barn. Följande exempel är belysande:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
