Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gustav IV Adolf - Reuterholm störtas. Det ljusnar för gustavianerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ge honom tillstånd att återvända till Sverige. Han hade all
anledning att räkna på Gustav Adolfs vänskap. En del
brev från konungen vittna om ynglingens tillgivenhet för
sin forne kavaljer.
I september 1792 skrev t. ex. den fjortonårige konungen
till honom: »Jag tackar Armfelt för sina brev. Jag har hört
med mycket nöje, att han roat sig väl under sin resa i Skåne,
jag önskar även, att hans utländska resa må bliva rolig.
Jag hoppas, att brunn bekommer honom väl. Jag ber också,
att Armfelt icke så ofta skriver, under att han dricker brunn.
Jag har dröjt att svara honom på sina brev till en del för den
orsaken, att tiden ej alltid tillåtit mig det, samt för det andra
att jag velat dröja få sända härmed den ringen, jag lovat
Armfelt, vilken jag hoppas att han bär såsom en hugkomst
av mig. Jag ber honom alltid vara övertygad om min
vänskap; han har alltid varit min salig far tillgiven samt har
alltid visat mig mycken vänskap, således är jag den honom
skyldig. Vi hava ej annat kunnat än varit glada över en så
vacker sommar. Mycket utlänningar har jag sett — — —
Jag har ej tid att skriva mer, jag hoppas, att Armfelt får
må väl, samt att han inte glömmer bort sin goda vän
Gustav Adolf.»
I maj 1793 skrev den unge konungen: »Jag vill nyttja
detta tillfälle för att kunna få skriva till honom, då grevinnan
Armfelt själv reser till Italien. Jag vill hoppas, att hans
hälsa måtte bliva bättre, än den har varit. Nästkommande
måndag flyttar jag ut till Haga, jag önskar att vädret blir
vackrare, än det ännu har varit. De vackra dagarne, vi hade
i början av våren, hava skaffat oss blåst samt mindre vackert
väder. Jag ber Armfelt alltid vara övertygad om min
vänskap; dess kärlek och tillgivenhet kunna ej annat än
uppväcka hos mig tacksamhet däröver . . .
Gustav Adolf.
P. S. Detta brev är något vårdslöst skrivit, men av gammal
bekantskap hoppas jag, att han ej bryr sig därom.»
Men ännu 1796 satt Armfelt i en liten rysk stad, fjärran
från hemlandet, och väntade förgäves på tillåtelse att
återvända dit. När inga tecken syntes till bättre tider, blev han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
