Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gustav IV Adolf - Reuterholm störtas. Det ljusnar för gustavianerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Då Wien hotades av franska trupper, förde han en stor
del av hennes juveler och kontanta pengar till Hamburg och
satte dem i säkerhet hos bankirer därstädes.
Under denna kringflackande tid var det en lycka för
honom att ha funnit ett hem hos två av hans skönaste
beundrarinnor och väninnor; det var hos hertiginnan av Kurland
på Löbichau och hos hennes dotter, prinsessan av Sagan, på
slottet Sagan i Schlesien. Hans vistelse där blev en idyll,
som icke saknade sin romantik. Mellan den 43-årige
Armfelt och den 19-åriga prinsessan av Sagan uppstod efter
hennes giftermål med en fransk prins ett kärleksförhållande,
och bevarade brev vittna om glöden av deras lidelse.
Frukten av denna förbindelse blev en dotter, som Armfelt adopterade.
Hertiginnan överhopade Armfelt med dyrbara skänker,
medan denne till gengäld var outtröttlig med att anordna
karnevalsupptåg och andra sällskapsnöjen.
Alltjämt var Armfelt samme lysande och älskvärde man
som fordom. Men hans hälsa var bruten och det glada
ungdomsmodet likaså. Hans lynne hade blivit ömtåligt och
retligt, och han kunde ej förstå, att det fanns människor,
som funno något nöje i att vara tillsammans med en så
»eländig och nyckfull varelse» som han. Han hade ännu ej
hunnit långt in på fyrtiotalet, då han skrev: »Jag känner mig
trött och gammal» och undertecknade breven till sin hustru:
»Din gamla gubbe.»
Armfelts upprättelse gick, för att använda hans eget
uttryckssätt, med sköldpaddans hastighet. År 1799 blev han
av kunglig nåd befriad från det honom ådömda straffet i
avseende på liv, ära och gods. Följande år fick han tillstånd
att vistas i Sverige. Men i kungörelsen därom hette det,
att tillåtelsen givits på hans makas förbön. Detta fann
Armfelt så förödmjukande, att han i det längsta ej ville
begagna sig av det kungliga nådevedermälet. År 1801 återkom
han dock till Stockholm, till både glada och smärtsamma
möten. En av de första dagarna fick han audiens hos Gustav
Adolf. »Han mottog mig», skriver Armfelt till prinsessan
av Sagan, »på ett sätt, som var värdigt Gustav III:s son.
Vi hade ett samtal, som räckte två timmar, och som var
högst livligt samt i hög grad ägnat att uppröra mina minnen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
