Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gustav IV Adolf - Gustav Adolfs politik blir krigisk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bildades sällskap av människor, som väntade på Herrens
ankomst, och många gåvo bort allt vad de ägde för att
vara redo till den stora dagen. Jungs profetior tyckas ha
bibragt Gustav Adolf den trosövertygelsen, att han var
kallad att nedslå revolutionens gudlösa vidunder. Ty det
stora vilddjuret skulle ju besegras av en som hette »trofast
och sannfärdig» och nedkom från himmelen på en vit häst.
I denna exalterade sinnesstämning befann sig Gustav
Adolf, då Bonaparte begick en handling, som kändes såsom
ett slag i ansiktet på alla Europas monarker. Han lät
nämligen på badensiskt område gripa den unge hertigen av
Enghien,[1] en ättling av Frankrikes gamla konungahus,
föra honom till Paris och efter en kort process arkebusera
honom. Gustav Adolfs rättskänsla upprördes djupt av detta
våldsdåd mot en ädel och oskyldigt misstänkt man. Han
befallde sin minister i Frankrike att genast lämna Paris, och
då Napoleon kort därefter lät utropa sig till kejsare, vägrade
Sveriges konung bestämt att erkänna hans nya värdighet.
Han sökte också förmå andra furstar till att handla på samma
sätt. På hemvägen från Baden besökte Gustav Adolf olika
tyska furstehus och gjorde, vad han kunde, för att underblåsa
hatet mot Napoleon.
Napoleon svarade med en ytterst förolämpande tidningsartikel
mot Sveriges konung i Le Moniteur: »Ni är ännu ung»,
hette det, »men om Ni en gång vid mogen ålder läser de
noter, Ni hittat på, under det Ni reste omkring, skall Ni säkert
ångra, att Ni icke följt Edra erfarna och trogna ministrars
råd. Ni skall då göra, vad Ni alltid bort: Ni skall icke hava
i sikte annat än Ert fäderneslands bästa. Vad det har gjort
för Er och Edra förfäder kräver, att Ni icke uppoffrar dess
väl för fåfänga och fantastiska passioner. Ni skall inte
försöka annat, än vad som står i Er förmåga, och icke
uppvigla de tyska staterna till krig, då Ni icke alls kan bidraga
till framgång av kriget.» Slutligen lät franska regeringen
Gustav Adolf veta, att den icke ämnade straffa »den redliga
och käcka svenska nationen» för dess konungs villfarelser
utan alltid skulle komma att behandla Frankrikes forna
bundsförvant väl och anse den svenska flaggan såsom
tillhörig »de Gustaver, som regerat fore Eder».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
