Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gustav IV Adolf - Finska kriget 1808—1809
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
befallning att genast uppsäga det. Den 27 oktober utgick
stilleståndstiden. Samma dag anföllo ryssarne Sandels,
som nu förde högsta befälet i Savolax och där utfört flere
vackra bragder. Striden stod vid Virta bro. Den är utan
tvivel den ärorikaste drabbningen under hela finska kriget.
Med 1,800 man tillfogade Sandels här Tutschkoff och hans
5,800 ryssar ett kännbart nederlag med en förlust av bortåt
800 man. Ryssarne inledde striden med att fördriva
fältvakten framför bron och rusade sedan i täta massor mot
svenskarne. Men då träffades de av det kraftiga motanfall,
som Fahlander, Malm och Duncker satte in i rätta
ögonblicket. För finländarnes fruktansvärda bajonettstötar veko
ryssarne, och då de skulle tillbaka över bron, uppstod där
en förfärlig trängsel och manspillan. Det var antagligen
då, som Runebergs Sven Dufva eller Bång, såsom han
enligt kyrkbok och rullor i verkligheten hette, särskilt
utmärkte sig. Runeberg har med skaldens frihet att omdikta
förlagt hans bragd till slagets början, men detta strider mot
det faktum, att Bång tillhörde Vasa regemente, och att
endast Savolax’ jägare deltogo i stridens början. Bång dog
ej heller på valplatsen, såsom Runeberg diktat, men blev svårt
sårad, och Sandels skall själv ha fäst medaljen för tapperhet
i fält på den sårade hjältens bröst. — Bång synes ha repat
sig efter sitt sår, följt med de finska trupperna över till
Sverige och tillbragt återstoden av sin levnad i Lycksele och
Vilhelmina såsom sockenskomakare. En liten gård i
Lycksele säges vara uppodlad av honom.
Striden vid Virta bro var den sista bedriften under finska
kriget. Segern tryggade Sandels’ återtåg till Uleåborg.
Klercker såg emellertid snart ingen annan utväg till
räddning för huvudarmén än ett nytt stillestånd med
Buxhövden. Han lät Adlercreutz inleda underhandlingar därom
med Buxhövdens underbefälhavare Kamenski, som först
var mycket stram och fordrade, att hela armén skulle
kapitulera. Men då svarade Adlercreutz, att »hellre skulle den
stupa med varje man på stället än antaga några nesliga
villkor». Då sänkte ryssen tonen; och Adlercreutz erbjöd sig
i sin tur att utrymma Finland. Detta anbud framförde
Kamenski till Buxhövden, som nu var så pass illa däran, att
han ansåg det fördelaktigt. Han hade nämligen så svårt för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
