Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gustav IV Adolf - Finska kriget 1808—1809
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att få fram proviant, och hans trupper voro så medtagna av
alla misslyckade försök att kringränna fienden, att han var
på vippen att avbryta framryckningen, ja kanske rent av
skulle bli tvungen att gå tillbaka. I förhoppning, att i och
med Finlands utrymmande de finska trupperna skulle överge
Sveriges fanor, sade han ja till Adlercreutz’ anbud, och så
avslöts den 19 november 1808 stilleståndet i Olkijoki
strax norr om Brahestad, enligt vilket finska armén skulle
utrymma Finland.
De finska truppernas tåg gick nu till Torneå. Marschen
blev ansträngande i det glest befolkade landet, där de av
köld skälvande krigarne i sina slitna kläder sällan kunde få
tak över huvudet. I snöyra och alltmer bitande vinterkyla
måste de övernatta under bar himmel. Svårt var det också
att i denna fattiga landsända skaffa mat åt de utsvultna
trupperna. I det längsta sökte de utmattade krigarne dock
släpa sig fram för att ej falla i fiendens händer. Men hoptals
dignade de ned i snödrivorna. Också växte sjukligheten nu
till en förfärande höjd. I början av december hade sjuksiffran
stigit till långt över 8,000.
En fältläkare skriver från Uleåborg den 3 oktober 1808
om de sjukas bostäder: »Jag har besökt dessa över all
beskrivning ohyggliga nästen samt med egna ögon icke utan
största rysning sett, huru en del svagsjuka på knän och
händer krälat sig ut på marken för att förrätta sina behov, huru
åter en del diarrhé- och rödsotspatienter, som ej förmått sig
själva röra och varit utan hjälp, legat liksom badande i sina
exkrementer.» Den 17 december skriver ban från Haparanda,
att »de sjuka ligga så tätt sammanpackade, att somliga ligga
med fötterna över varandra. De flesta svagsjuka äro utan
allt biträde vid sina naturliga behovs bestridande. Stanken
är härigenom bliven högst odräglig och dödande.»
Detta skrevs, innan ännu huvudarmén med sina stora
sjuktransporter ankommit till Uleåborg. Sedan blev
tillståndet naturligtvis ändå mer fasansfullt.
Och till allt detta kom den förtvivlade tanken att kanske
aldrig mer få återse fosterjorden med maka, barn och
vänner. En kapten Gripenberg vid Björneborgs regemente
skriver till en vän: »Intet kan jämföras med det elände, vi
sett på vår trupp: utsvultna — ty portionerna äro för knappa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
