- Project Runeberg -  Svenska folkets underbara öden / VII. Gustaf III:s och Gustav IV Adolfs tid 1772-1809 /
701

(1913-1939) [MARC] Author: Carl Grimberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gustav IV Adolf - Finska kriget 1808—1809

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Konungens livmedicus Hallman, bror till poeten Israel
Hallman, berättade, att en mängd av de sjuka, som kommo
från kanonsluparna, ej fingo plats i sjukhusen utan
»nödgades stanna kvar i kölden på de öppna båtarna eller krälade
sig till de närmaste husen och kommo ej väl dit, förr än de
föllo ned och dogo».

Dåvarande kaptenen Johan af Wingård berättar
fasansfulla saker om de lantvärnsmän, som landsattes i
Norrtälje. Många hade dött på vägen och sutto fastfrusna vid
båtarna. Dem som kommo i land, vågade ingen mottaga i
sina hem, ty de hade ju fältsjukan med sig. »Man gjorde
stockeldar åt dem på torg och gator samt — patriotiskt — värmde
dricka åt dem och inpackade på bästa vis de ännu levande
uti halm på vagnar för att snart bliva av med dem. Varthän
de forslades visste på det hela taget ingen, ty de hade sällan
befäl med sig.»

Säve uppger i sina »Gottländska minnen», att »av de 700
raska krigare, som 1808 lämnade Gottlands moderjord,
återkommo inom ett par år, vad vi veta, blott 35 stympade,
förfrusna uslingar och nakna krigsfångar, i sitt elände t. o. m.
för sina närmaste oigenkännliga, av vilka ännu i dag (år
1858) här uti Visby tvenne leva i armod och glömska».

*     *
*



När det gällde att möta faran österifrån, var det ej
trupper
, som saknades. Hade vederbörande bara förmått
använda dem på rätt sätt! Men Gustav Adolf med sin
otillgängliga, opersonliga stelhet, sitt pedanteri och sin envishet
saknade alldeles förmåga att entusiasmera vare sig sina
närmaste eller folkets breda lager och dugde därför ej till ledare
för ett helt folk i så farliga tider. Han var just typen för vad
man kallar en tråkig karl.

Ett exempel på hur bakvänt konungen behandlade folk
har man i en berättelse av dåvarande kaptenen Magnus
Björnstjerna om den audiens, varunder Björnstjerna till
Hans Maj:t överlämnade Adlercreutz’ rapport om segern
vid Lappo. Björnstjerna, som på ett ärofullt sätt deltagit
i striderna vid Pyhäjoki, Sikajoki och Lappo, var nämligen
Adlercreutz’ adjutant. Efter nya bragder blev han med tiden

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:30:36 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sfubon/7/0703.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free