Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Karl XIII:s och Karl XIV Johans tid - Ny regering och ny kurs
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
århundradens hjälte skulle högakta ett folk, sora jämnliknade
honom i bedrifter», och Rysslands och Danmarks regenter
skulle ej vidare ofreda detta folk. Särskilt hyste man stora
förhoppningar på Napoleons ädelmod. Man drömde ljuvliga
drömmar om att den hänsynslösaste av alla realpolitici skulle
i pur ädelhet själv göra fred med Sverige och »genast förmå
sina bundsförvanter att sluta kriget». Man njöt vid tanken på
hur glad han, revolutionens son, skulle bli över
meddelandet, att Gustav Adolf var avsatt.
Men i stället för att visa någon fägnad däröver sade
kejsaren: »Ni svenskar är ett besynnerligt folk. Bäst som ni
strider mot fienden, går ni hem för att avsätta eller mörda
edra kungar.»
Hur pass högt England värderade den nya kursen i
Sveriges politik, fick man veta, då dess regering meddelade, att
den i anledning av svenska regeringens benägenhet för fred
upphörde med vidare utbetalning av subsidier. Det betydde
en kännbar minskning i Sveriges inkomster.
Från rysk sida var man nog benägen för fred, men den
ämnade man framtvinga genom det trefaldiga anfall —
över Åland, över Kvarken och över landgränsen mellan
Sverige och Finland — som tsar Alexander förberett allt sedan
nyåret.[1] Det var ingen fredsduva
med oliveblad i näbbet, som kom östanfrån.
Den 13 mars — samma dag som Gustav Adolf blev avsatt
— bröt den ryska stormfloden lös över Åland. Där stod
Döbeln med en styrka, som var föga mer än en tredjedel så stor
som fiendens. Men han var fast besluten att hålla stånd och
blev utom sig, när han fick underrättelse om revolutionen
jämte befallning att draga sig tillbaka och inleda
underhandlingar med fienden. Han hotade ett tag med att »sätta upp
konungen igen» men lugnade sig och lydde. Men han lämnade
Åland med vemod i sinnet. När någon av hans följeslagare
däremot yttrade sin belåtenhet med att komma ifrån de
fördömda klipporna och martallarna, svarade Döbeln med en
förebrående blick: »Jag älskar de här klipporna och
tallarna» och tillade: »Varje klippa och buske i Sverige är värd,
att du dör därför.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
