Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Karl XIII:s och Karl XIV Johans tid - Ny regering och ny kurs
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Genom fintliga underhandlingar skall Döbeln ha lyckats
uppehålla fienden och rädda sina stridskrafter nästan utan
förluster över till Grisslehamn på fastlandet. Men Kulneff
följde efter med en rysk förtrupp och var oförsynt nog att
besätta Grisslehamn, till stor förfäran för befolkningen i
närheten och i huvudstaden. När han på Åland hade fått höra,
att han här hade sin gamle bekante från finska kriget mot sig,
skrev den ridderlige kosackgeneralen en biljett till Döbeln,
vari han uttryckte sin glädje över att ha mot sig en fiende,
»vars tapperhet och nobla karaktär» — heter det — »jag förut
rönt bevis på».
Från Grisslehamn lyckades Döbeln snart få bort fienden
genom att meddela den ryske överbefälhavaren, att svenska
regeringen var benägen för fred under förutsättning av att
inga ryska trupper satte sin fot på Sveriges fastland. I
anledning därav fick Kulneff order om reträtt.
Vid samma tid gick den djärve Barclay de Tolly med
3,000 ryssar över Kvarkens sammantornade isblock, en sträcka
av 10 mil. Tre dygn i sträck tog detta underbara tåg i
vinterköld och under bar himmel. Men så voro också ryssarne
vid framkomsten alldeles förbi av ansträngning och köld.
Johan Adam Cronstedt, som förde befälet på svenska sidan,
hade, sin vana trogen, ej brytt sig om att kunskapa, och
därför gick honom också det gynnsamma tillfället ur händerna
att oskadliggöra de utmattade fienderna genast vid deras
ankomst. Räddningen för Sverige kom emellertid även här
genom ryssarnes tro på omedelbart förestående
fredsunderhandlingar, vilken föranledde order även till Tolly om återtåg.
Olyckligare gick det däremot i nordligaste Sverige, där
befälet fördes av Hans Henrik Gripenberg. Vid många
tillfällen under både detta och Gustav III:s krig hade han
utmärkt sig för mod och plikttrohet. Men nu synes han ha
kommit under alltför starkt inflytande av sin opålitlige
stabschef, överste Gustav Palmfelt, en man som visat
en betänkligt stark benägenhet för att konferera med ryska
officerare. Rättvisligen måste dock även erkännas, att
Gripenbergs ställning var mycket svår. Fienden var dubbelt så
stark som hans egna trupper, och efter underrättelsen om
Barclay de Tollys expedition över Kvarken tycktes
Gripenbergs stridskrafter vara ohjälpligt avskurna från sin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
