Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Karl XIII:s och Karl XIV Johans tid - Överste Gustavsson och hans familj
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
En kypargosse var hans enda uppassare; och ville
han denne något, måste han själv gå trapporna utför efter
honom, ty ringklockor våningarna emellan äro en okänd lyx på
’Weisse Rössli’ såsom på alla värdshus av tredje ordningen.»
Kypargossem berättade för vår sagesman, »att om aftnarne
då ’översten’ vanligen var vid muntert lynne, plägade han
infinna sig i källarsalen, som vimlade av skäligen ohyfsade
gäster. Gärna lyssnade han till deras högljudda glam; men
om någon länge betraktade honom eller hastigt såg åt hans
sida och viskade vid sin granne, då steg han genast upp och
lämnade rummet.»
Arfwidsson beslöt nu att närmare bekanta sig med sin
märklige granne. Han »bultade på mitt emot och steg,
efter att hava förnummit det sedvanliga ’Herein’[1] dristeliga in.
Gustav Adolf reste sig från den tarvliga soffa, varpå han
halvlåg, kastade från sig en lunta, som synbarligen var en
årgång tidningar, och gick emot mig», fortsätter vår
sagesman. »Jag påminte honom om vår förra korta sammanvaro
och bad om ursäkt, att då han var den ende, som jag kände
här och vi voro så nära grannar, jag tog mig friheten hälsa
på. Han yttrade, det han kände igen mig, och några få ord
till men tycktes medelmåttigt smickrad och föga road av
mitt besök.» Men under det fortsatta samtalet tinade han
småningom upp. Sedan träffades de flera gånger under de
fyra dagar, Arfwidsson bodde på värdshuset. Sina intryck
av exkonungen under denna tid återger han sålunda:
»Gustav Adolf var, om icke rent av vårdslös, åtminstone
ytterst tarvlig i sin klädsel, och möbleringen i hans rum
vittnade om fullkomlig likgiltighet för dylika saker. Han syntes
ha föresatt sig att systematiskt tillintetgöra ända till minnet
av vad han förr varit. I vad som omgav honom fanns icke
spåret av en erinran från fordom. Vilka förståndets och
karaktärens fel än må tillvitas denne olycklige konung, lärer
dock ej kunna förnekas, att han ägde en seghet i viljan,
sällsynt i alla tider och nästan exempellös i vår. Den fattigdom,
vari han levde, hade han frivilligt pålagt sig och avvisade
med ståndaktighet alla de öppna försök, som gjordes, att
erbjuda honom understöd. — Aldrig förrådde han med ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
