Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Karl XIII:s och Karl XIV Johans tid - Karl August. Fersenska mordet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sin stora trekantiga hatt i handen och harangerade[1] folket
och berömde dem som ett beskedligt, stilla, lydigt och troget
folk. Vid varje ord hurrade de men trängde på dess häst
och på de stackars tvenne dragonerna, som stodo vid porten;
och allt sprang en i sänder upp för trappan. Ej heller hade den
vaksamme, postande befälhavaren observerat, att som det
var hörnhus, var även en uppgång i Gråmunkegränd till
samma hus och rum, så att inom kort voro alla rum fulla
med folk.
Där voro väl ett par officerare uppe, ävensom ett par
civila, som bådo dem låta bli honom och ville försvara honom.
Men vad kunde de väl uträtta bland sådan mängd! De
började nu efter många otidigheter, spottande på honom,
skällsord och knuffningar att avkläda honom kappan, värjan och
ordensbanden. Detta utkastades genom fönstret, ett i sänder,
till folkhopen av en karl, klädd i en ljusgul syrtut, som jag
ej kände, men som de sade var en aktör vid en resande
teatertrupp och hette Lambert. Varje gång han utkastade
något, hurrade folkhopen. Kappan blev först utkastad. Den
fladdrade i luften, såsom varande en lätt sorgkappa. Folket
nappade den genast och slet den i stycken. Var och en ville
hava sin bit. En stund efter kom det blå ordensbandet, som
ock slets itu.
Polisen sov även den dagen, och de annars så tjänstfärdige
polisbetjänterna funnos ej. I Bergstrahlska huset mitt emot
voro de öppna fönstren fulla av folk, däribland borgare,
värdshusvärdar med flere, som bruka känna folk, och en
mängd andra i dessa många rum. Och ehuru de kunde se in
i rummen mitt emot, sågo honom, som talte från fönstret,
över den smala gatan och dessutom allt vad som tilldrog
sig på gatan, så kände de sedan vid förhören ingen människa
och visste ingenting, besynnerligt nog.
Sedan Fersen nu var avklädd i bara lilla svarta jackan,
det mesta håret avryckt, sedan han var slagen flera blånader
i ansiktet och kläderna nedspottade med stora slemklumpar
och neddammade, uppkom självaste generaladjutanten,
som under tiden varit uppe vid slottet en liten stund att av
sina kamrater höra sig för, vad parti var att taga — ty
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
