Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Karl XIII:s och Karl XIV Johans tid - Karl August. Fersenska mordet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
konungen var olyckligtvis på Haga. Vid samma tillfälle kom
ock general Adlercreutz ridande till huset. Adlercreutz,
ehuru käck karl, tog ej fermt parti. Kanske ock, som är
troligt, Silfversparre skrämt honom — ehuru han ej var van
att låta skrämma sig — med att de skulle mörda Fersen uppe
i rummet. Men då Silfversparre gick upp, stannade
Adlercreutz utanför och även med hatten i handen, ehuru det föll
ingen av mängden in att lyfta på sina för någon av generalerna,
fast de sutto barhuvade. Han talade mycket rörande
och beskedligt med dem, bad dem vara stilla, och att alla
rättsinnade skulle följa honom till en större plats, så finge
han vidare tala med dem. Det lovade de honom. Han red
nedåt Kornhamn, och ett tusen följde väl med, men vad ville
det förslå av så många!» Suremain, som träffade Adlercreutz
strax efteråt, konstaterade, att hans beundrade chef från
Sikajoki för första gången förlorat fattningen. — Under
tiden var Silfversparre uppe i det rum, där Fersen misshandlades,
och fortsatte där att likaledes hålla vackra tal till pöbeln.
Nu kom artilleriet marscherande hem från paraderingen
vid likfärden, och dess befälhavare skickade en adjutant
till Silfversparre för att fråga, om han fick fortsätta
marschen till Stora Nygatan. I sådant fall skulle gatan ha
blivit rensad från folk och Fersen varit räddad. Men
Silfversparre befallde artilleriet att taga en annan väg. Därpå tog
han den olycklige med sig nedför trappan. Men när han kom
ned på gatan, ryckte folket sitt offer från honom.» Fersen
blev då nerspottad ånyo, knuffad, slagen över hela kroppen
och i huvudet, stucken med spetsarna av en mängd röda
paraplyer, som de hade i händerna, både i ansiktet och på
kroppen. Med möda och under slag och knuffningar kom
han till hörnet vid Riddarhustorget.
Där satt general Vegesack till häst, även med hatten i
handen för folket, fastän han ej då tilltalte dem. Befälet
var den dagen ovanligt artigt. Av slag och plågor neddignande,
nappade Fersen hastigt tag uti Vegesacks betsel för att
hålla sig uppe och sade då till honom på fransyska: ’Fräls
mig, om Ni kan!’ Denne teg och gjorde intet.» Och ändå
stod en pluton av Svea garde ej mer än tio steg därifrån.
Generalen lät folkmassan återigen rycka sitt offer med sig,
och »så fort som en ström» föste de honom med sig tvärs över
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
