Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Karl XIII:s och Karl XIV Johans tid - Karl August. Fersenska mordet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
torget. Ett par behjärtade män lyckas dock med fara för
eget liv föra den misshandlade in bland gardets led. Där
måste han väl finna skydd! En löjtnant kommenderar också
»Fäll bajonett!» mot de påträngande massorna och vill gå på.
Men av det högre befälet kommenderas: »Gevär på axel!»
En officer, som för befälet över den skvadron av Livgardet
till häst, som står på torget, begär att få hugga in, men det
avstyres av Silfversparre, »som nu äntligen kom fram och red
åter in i högen vid rådhusplanen och språkade med dem. Detta
snack gjorde, att de trotsade militären och trodde, antingen
att den höll med dem eller fruktade dem, efter de sågo, de
hade fritt spel.»
Silfversparre lät nu föra in Fersen i ett arrestrum på
rådhuset och »tog löfte av folket, att han här skulle få sitta,
till dess rannsakning blev; och red han då därifrån utåt
torget. Det samlade folket såg honom ej så snart rida, förr än
de åter började larma och sade: ’Det rum, där han sitter uti,
är för gott åt honom. Ut skall han och ned i tjuvkällarna
under rådstun.’ Därpå gick en hop in. Han bad då ynkeligt
att få vara, tillbjöd dem hela sin egendom och ville underkasta
sig den strängaste rannsakning för att bevisa sin oskuld.
Fåfäng möda! För en rasande folkhop! De drogo honom ut.
Han kom ej väl åter i syne, förr än hundratals käppar och
paraplyer haglade över honom med slag och stickningar.
Kläderna avrevos honom i en hast, varenda tråd, det ena
plagget efter det andra, så fort de hunno. Slutligen började
han digna, då en gav honom ett slag i huvudet, att han damp
till marken. Då rusade de över honom som vilddjur, drogo
av skjorta, byxor, strumpor och varenda bit, så att han låg
och flämtade blott och bar, som han var kommen till världen.
De stucko honom än vidare, spottade över hela dess
kropp och sedan sparkade däröver damm och smuts av gatan,
som han låg utsträckt på, att man ej kan se rysligare syn.
Somliga drogo i hans armar och ville skilja dem ifrån kroppen,
ja t. o. m. en halvvuxen pojke drog i hans hemliga lem och
sade: ’Med den skall du ej göra gagn mera.’» — »Kvinnor,
liknande megäror, skyndade till platsen och sletos om den
sargade och nakna kroppen, ryckte bort det hår, som ännu fanns
kvar, och stötte käppar och paraplyer uti densamma för att
utröna, huruvida han var riktigt död.» Denna ohyggliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
