Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Karl XIII:s och Karl XIV Johans tid - Ett överraskande tronföljarval
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kastar sig Bernadotte in mitt ibland de vikande hoparna,
sliter bort sina epåletter och förklarar, att han ej längre vill
vara deras anförare, om de vanhedra sig. »Man skulle», säger
ett ögonvittne, »ha sett Bernadotte där, mitt i det orediga
vimlet av den sprängda brigaden. Hans ögon tycktes spruta
eld, det rika, lockiga håret fladdrade för vinden, och då man
såg honom med hans resliga växt höjd över manskapet i
leden, tyckte man sig varsna härarnas gud, nedstigen för
att återuppliva modet hos de stridande.»
Eller se honom vid ett kritiskt tillfälle något senare, då
han är befälhavare över avantgardet. Det gäller att
hastigt komma över en strid flod samt sätta sig fast på andra
stranden. Vad gör han då? Jo han finner genast de ord, som
göra de ärelystna sönerna av Frankrike oemotståndliga:
han ropar till sina krigare: »De tappraste först!» Och nu finns
ingen makt i världen, som kan hejda dem. De störta sig
besinningslöst i vattnet. En del ryckas bort av strömmen,
men de andra arbeta sig över till motsatta stranden och hålla
stånd där, tills även huvudarmén kommer över och tillkämpar
sig en fullständig seger. Bernadottes »utomordentliga
mod och heroiska lugn har avgjort segern», skriver
överbefälhavaren, den berömde marskalk Kléber.[1]
Vid sidan av Bernadottes krigiska bragder lyser med så
mycket vackrare glans den ära, han förvärvat genom sin mildhet
mot besegrade fiender. När han t. ex. år 1806 intog Lübeck,
förbjöd han plundring och erinrade sina krigare om att »den
franske soldaten bör vara mild och mänsklig efter
segern».
Vid denna tid kom han för första gången i beröring med
svenskarne, då han tog till fånga tusen man eller två
tredjedelar av den lilla kår, som på Gustav Adolfs befallning hållit
Lauenburg besatt. De fångna krigarne erinrade sig med
tacksamhet hans mildhet och artighet mot dem.
Så stort blev Bernadottes anseende både som fältherre och
som organisatör, att en stor del av franska folket började
hoppas på att han skulle taga ledningen av Frankrikes öden
i sin hand. Men det fanns en annan, väldigare och
hänsynslösare general, som skulle tränga Bernadotte åt sidan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
