Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Karl XIII:s och Karl XIV Johans tid - Karl Johan medverkar till att störta Napoleon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
namn, döda mig!’ ropade han till mig. I detsamma såg jag
ett ridande batteri i full fart framrycka. Jag skyndade åt
sidan men vände åter, sedan det passerat — till den sårade.
Han hade fått sin bön uppfylld — huvudet låg krossat av
kanonhjulen.»
Den förut citerade soldaten vid Västgöta regemente ger
oss också en fasansfull skildring av vad han såg under
förföljandet av fienden: »Wi marserade mer än en half mil,
som äii annatt war steg om steg än döda och pleserade[1]
mäniskor. Men det bekom mig ingenting. Kanonkulorna for
både öwer och på sidorna om oss. Där låg mäniskor, somliga
huwud af, somliga genomskutna och de som lite lif hade och
bad om hjälp och ropade: ’Kamerat, kamerat!’ — men wad
hiälp kunde wi göra? Så trampades blod och blodiga lemar
under wåra fötter. Wi marserade öwer allt dätta elände tills
då bliwande afton och sloge då läger på däna slakteplats
ibland de döda kropar och muke gämmer och elände. Häre
min Gud, du wet, wad bläserade mäniskor där war att se på.
Deras gämer war odrägelig. Där war en bondebu, som fienden
hade dragett in alla sina bleserade uti; där war ett faseligt
gämer i wart enda hus och många aldrig kunde lewa och
ingen, som sig kunde omsköta. De dogo af hunger och anatt
elände. Och en annan bu, som han gek igenom, när han
rettererade, den satte han eld på, så den stod i gusan låga, där
han hade en stor hop med bläserade, som blef up brända
lewande.»
Striden var slut. Blott enstaka skott hördes utåt det
övergivna slagfältet, där de sårade gömde sig bakom enstaka
sädesskylar. Man sade, att dessa skott lossades av
kringstrykande likplundrare ...
Med rent av konstnärligt hemsk realism har Siösteen tecknat
följande bild av krigets förbannelse. Det var efter slaget,
och man gick ut att hjälpa de sårade: »Det första, som mötte
mitt öga, var en fallen preussisk husar, ryttmästare, vars
gälla, genomträngande rop av ’Herr Jes’ drog mig till sig.
Varken förut eller sedan såg jag någon så ömkligt tilltygad.
Hans granna sadlade häst låg ännu sparkande helt nära
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
