Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Karl XIII:s och Karl XIV Johans tid - Oppositionens bravurnummer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
När det gällde den avgörande voteringen i kabinettsfrågan,
hade man från bägge de fientliga lägren ansträngt sig till
det yttersta för att draga till sig överlöpare. På allerhögsta
ort försökte man att vinna bl. a. en sådan man som
presidenten Leijonhufvud. Men här räckte det ju inte med
medalj på rocken, såsom när det bara var fråga om att lura
bönder; här vinkades det med ett blått serafimerband.
Man skickade på honom en ungdomsvän, som framhöll
för honom den stora vikten ur både inrikes- och
utrikespolitisk synpunkt av att Hans Maj:ts sak segrade vid
voteringen. Därefter kom den gode vännen in på en del
befordringsfrågor och ordensutmärkelser, och »apropos det»,
sade han, »så kan jag glädja dig med att Kungl. Maj:t
nyligen behagat säga, att han ämnar upphöja dig till
serafimerriddare». Leijonhufvud skrattade, men hans sagesman
tillade menande: »Hans Maj:t har ibland sådana
hugskott.»
Aftonen före den avgörande voteringen fick han besök av
en annan gammal vän, som kom från greve Brahe med en
undran, om Leijonhufvud inte skulle åtminstone kunna utebli
från voteringen, ifall det var omöjligt för honom att ändra
avsikt. Vad svarade Leijonhufvud den taktfulle vännen?
Jo: »Säg åt Hans Excellens, att du uppfyllt, vad dig blev
bjudet, och att jag därtill svarat, det jag ämnar i morgon
fullgöra min plikt.» Så svarar en karl.
Obesticklig som Leijonhufvud var, harmades han i samma
grad över oppositionens partibelöningar som över
regeringssystemets mutkolvar.
Annorlunda handlade borgmästarne Lewin i Skövde och
Jacobi i Södertälje. Jacobi hade på grund av sjukdom rest
hem men »blev, ännu konvalescent och matt, avhämtad av
sin confrater[1] Lewin och sålunda inställd i borgarståndet
under den avgörande drabbningen», där de bägge stodo på
regeringens sida.
»Sällsam nyck av ödet!» utbrister Leijonhufvud på tal
härom. »Både Lewin och Jacobi, ehuru två ringa, föga
meriterade tjänare i de yttre förgårdarna till Justitias tempel,
hava likväl, till mången äldre jurists förnärmelse, under år
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
