Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En vitter storhetstid - Esaias Tegnér
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
men hade satt som villkor, att hans yngste bror skulle få
följa med. Här kom Esaias in i den äkta Värmlandsnaturen
med höga skogklädda berg och fagra, holmrika sjöar. Och
inomhus hade den mångsidigt bildade och intresserade
brukspatronen ett bibliotek, som Esse fick frossa i så mycket han
ville! Det var både svensk och främmande litteratur. Han
»slukade grekiska, läskade sig med latin och njöt ett och annat
av de levande språken som efterrätt». En av de unga
Myhrmännen säger på äldre dagar om hans språkbegåvning:
»Jag vore nästan frestad att tro, det han blivit född med
latinet i sitt huvud» — så lätt hade han för det ädla
romarspråket.
Men till all lycka hade den vetgirige pojken omkring sig
en skara hurtiga och levnadsglada lekkamrater, som drogo
honom ut till friskt idrottsliv i skog och mark — annars
hade han nog blivit en förläst stackare.
På nyåret 1798 lämnade Lars Gustav Ramen och följde
med de fyra äldsta sönerna i huset till Lunds universitet.
Esaias for då hem till sin mor för att förbereda sig till sin
konfirmation. Men var säker på att han tog med sig även andra
böcker än katekesen! — På hösten kom han tillbaka till
Rämen för att själv handleda de yngsta pojkarne Myhrman.
Men nu hade den yre pojken förvandlats till en nästan skygg
och sluten yngling, som ville leva bara i böckernas värld.
Det berättas, att en morgon, när huspigan kom in till honom
för att elda, satt han ännu kvar vid boken och kunde inte
förstå, vad hon ville »så sent». Det bästa, man kunde ge
honom i gåva, var ljus — ty vad den ordentliga husmodern på
Rämen delade ut åt honom av den varan räckte icke på långt
när till för hans omättliga läslust.
Porten till vetandets värld hade gått upp för honom, och
han hisnade inför dess oändlighet. Och samtidigt slog
verklighetens kalla luft emot ynglingen, som måste göra sina
studier på lånta pengar och inte visste, när han skulle kunna då
någon säker bärgning. Det kändes så mycket svårare, som
han också var kär, kär för första gången i sitt liv, i Anna
Myhrman, husets yngsta dotter. Men han visste ju inte alls, om
hon tyckte om honom tillbaka — hon var bara ett barn ännu.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
