Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En vitter storhetstid - Esaias Tegnér
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hem bär han det sedan med säkra fjät
och trampar det
i stycken med järnskodda fötter.»
»Mitt namn vet ej munken; min dotter späd
skall leka med
hans ögon, förr’n månen sig rundat.»
»Re’n högt på dess tinnar satt jätten glad
och log och kvad:
’I kyrkan nu fattas mig föga.
Jag murar och murar. Förr’n sol går ner,
mig munken ger
mitt namn — eller också sitt öga.’
På Helgonabacken med sorgset mod
S:t Laurents stod.»
»Sov, liten Gerda, skön dottern min!
din fader Finn
till kvällen kommer med gåvan.»
»springer han neder med raseri
och griper i
grundpelaren, rotad i kryptan».
»så står han än
och famnar sin väldiga pelar.
Och allt se’n den tiden, mång hundra år,
som templet står,
jämt något fattas uppå det.
Där bygges förgäves, år ut och år in,
och därtill Finn
är skuld — men ej domkyrkorådet.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
