- Project Runeberg -  Svenska folkets underbara öden / VIII. 1809 års män, Karl Johans och Oskar I:s tid samt Vårt näringsliv och kommunikationsväsen under teknikens tidevarv 1809-1859 /
367

(1913-1939) [MARC] Author: Carl Grimberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En vitter storhetstid - Esaias Tegnér

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

vända upp och ned på livets vanliga och borgerliga
förhållanden ... Bliv icke ond», skrev han, »på den frihet, jag tar
mig, att älska dig så ömt, så innerligt, så — rosenrött. Det är
ett naturfel hos mig, som jag icke kan bortlägga.»

Hilda Wijks brev säga icke mycket om deras förhållande
till varandra. Men de vittna om hennes varma vänskap och
beundran för »det härliga, sköna, rena, som hans höga ande
tänkt». I känslan därav skriver hon till sin förtrogne vän, den
gamle Brinkman, att man vid tanken därpå »förlåter, ack så
gärna, den store skaldens mänskliga svagheter». Och till
Tegnér själv skriver hon, att honom älska och värdera alla
»men ingen av varmare, uppriktigare hjärta än jag».

Fastän Tegnérs hjärta förde honom »på mången irring, som
han medgav fritt» — för att begagna hans självbekännelse —,
såg han dock alltjämt i sin ungdomsbrud sitt livs trogna
kamrat. Hon var och förblev den trygga hamnen, där hans oroliga
ande fann stunder av ro. Så blev hans äktenskap och familjeliv,
trots hans egen fjärilsnatur, efter vanliga begrepp lyckligt.
Visserligen skänkte det honom ej det himmelrike på jorden,
som han skådat i sina överspända skaldedrömmar. I sitt
lyckönskningsbrev till brodern Elof på hans bröllopsdag år
1810 öppnar skalden sitt hjärta och råder honom att ej vänta
sig det paradis på jorden, som poeterna utlova:

»Låt poeten gärna rosa
sina ideal — vad mer? —
verklighetens liv är prosa,
här och där en vers du ser.
Svärmeriet har förstorat
huslighetens lycka. — Nej,
paradiset är förlorat,
och på jorden finns det ej.»


Och han tillägger:

»Tro mig: i de giftas bo
är bekymret äldste sonen.»


Men — säger han också — »människan är aldrig nöjd».
Hon har dock skäl att vara tacksam för allt vad livet ger åt
den, som vunnit en god maka:

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:30:57 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sfubon/8/0369.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free