Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- En vitter storhetstid
- Esaias Tegnér
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Lycklig dock, trots allt bekymmer,
trots min brudskrift, lycklig den,
som från dagens möda rymmer
i en makas famn igen.»
Och när han sluter sina små barn i famnen, då erfar han ett
nytt slag av lycka:
»O, då ljusnar allt, då tiger
vart bekymmer; jorden ler,
och den fulla himlen stiger
i ett mänskligt hjärta ner.»
Och när en gång ålderns höst kommer och strör silver i
lockarna på de båda, som förenat sina öden genom livet,
»o, då hoppas jag vi vandra
hand i hand, då hoppas jag
vi få vila med varandra
uti samma grav en dag!»
Dit stod hans längtan från jordelivets intighet och kval,
och först där skulle han finna den frid, som varar. Men mycket
skulle han ännu genomlida, innan den förunnades honom.
Hans gamla onda i levern förvärrades och medförde en
odräglig förstämning och retlighet. »När denna Sauls-ande kommer
över mig», säger hän, »känner jag ofta en obeskrivlig bitterhet,
som ingenting tål, ingenting skonar, varken i himmelen eller
på jorden. Den ger sig hos mig vanligtvis luft genom
människofientliga reflexioner, sarkasmer och infall, som knappt
äro sagda eller nedskrivna, innan jag ångrar dem; men då
är det för sent», skriver han till Lagerlöf vid jultiden 1833
och gör därvid den reflexionen: »En sådan bitterhet är
ingalunda naturlig för mitt lynne, som snarare är för fromt än
för skarpt; det är ett sjukdomssymtom, som därför plågar
mig dubbelt.»
Allt våldsammare slet oron i skaldens själ, slet sönder den
bit för bit. På hösten 1838 skriver professorn, sedermera
ärkebiskopen Henrik Reuterdahl i ett förtroligt brev
om Tegnér, att »han är en stor ruin, som aldrig kan återställas.
Han vet det själv; han sörjer däröver. Men han har varken
fysisk eller moralisk styrka att rädda sig emot sin totala
undergång. Denna nalkas med stora steg.» Ett år senare
yttrar samme sagesman om skalden: »Ålderdomen har på
honom lagt sin mäktiga hand, och detta så mycket grymmare,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 19:30:57 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/sfubon/8/0370.html
