Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En vitter storhetstid - Esaias Tegnér
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
som han så misshushållat med sin ungdom. Jag vet ingen,
som av den senare haft mera än Tegnér, och som ogudaktigare
därmed hushållat än han. Ännu har han väl åtskilligt därav
i behåll, men det bästa är — vilket icke ens hos gubben
behöver vara det — borta.»
På sommaren 1840 kom den länge väntade katastrofen.
Vansinnet bröt ut. Stjärnan slocknade. Reuterdahl, som
just då var tillsammans med den olycklige, berättar därom i
ett brev: »Jag har varit vittne till hans möjligtvis sista kloka
stunder. Han var under dem, såsom alltid, stor, genialisk,
härlig, men han var tillika, såsom också nästan alltid, full av
underligheter, ja av vederstyggligheter. Må blott någon
hjälp finnas, eller, om den icke finnes, må hans dagar snart få
ett slut!»
Så hade skaldens ljusa ande dukat under i kampen med »den
furie» — för att begagna hans egna ord — »som med våld
vigt sig vid honom utan präst och brudtärnor, ja utan att
han ens friat. Hon är», sade han, »ett sammanavlat foster
av en mara och en vampyr, som, även under det hon ej rider
på mina lungor och suger mitt hjärteblod, titt och ofta låter
mig förstå, att hon dock uppehåller sig i närheten och med
det första ämnar hedra mig med ett besök.»
De upprivande politiska striderna tyckas ha blivit droppen,
som kom måttet att rinna över. De blevo för mycket för en
själ, som förut var bräddad med erotiska passioner och med
de bittra besvikelser, dessa dragit med sig. Men den djupast
liggande orsaken till den disharmoni, som slutligen sprängde
sönder ett av våra rikaste och klaraste snillen, är den
genomgående oemotsvarighet mellan längtansfyllda drömmar om
idealen och verkligheten, som alltid blir en djupare naturs
förbannelse. För »fantasiens martyrer» är gränsen mellan det
normalas och det själssjukas riken smalare än för
vardagsmänniskorna. En sönderslitande sorg: och gränslinjen är
överskriden.
På hösten fördes den sjuke sångaren till ett hospital i
Slesvig, där han fick vård av en berömd dansk psykiater vid
namn Jessen. — Prosten Stenhammar utbrister: »Det är ett
bland de mest talande exempel av människans ringhet och
förgänglighet: Fritiofs skald — på dårhuset! Vad äro dock
vi eländiga, när Gud tager sin hand ifrån oss!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
