- Project Runeberg -  Svenska folkets underbara öden / VIII. 1809 års män, Karl Johans och Oskar I:s tid samt Vårt näringsliv och kommunikationsväsen under teknikens tidevarv 1809-1859 /
410

(1913-1939) [MARC] Author: Carl Grimberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Svenska folket på Karl Johans tid - Vad utländska resenärer tyckte om Sverige och dess folk på Karl Johans tid

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ser hon tre unga män sitta tillsammans på en bänk. De ha
inte ett ord att säga varandra. Och ändå ha de gått ut för
att ha roligt på söndagen! Hon gör sig den frågan: »Har
detta folk ett så ansträngande arbete med att uppehålla
livet, att den kroppsliga vilan blir den mest efterlängtade
vederkvickelsen? Eller är livet inomhus fyllt av den glädje,
man här saknar?» Av och till måste hon utbrista för sig
själv: »Min Gud, vad här är tyst och dött överallt!»

Dryckessederna bli hos dessa människor så mycket mera
motbjudande, som man vid deras dryckesgillen icke får höra
något muntert glam, inga skrattsalvor, såsom vid fester
bland livligare folk, utan allt är tungt allvar. Omdömet
härrör från fransmannen Daumont, som reste till
Sverige år 1830 för att utverka sig någon anställning hos Karl
Johan, under vars befäl han fordom tjänat.[1]

Beeken fick ett obehagligt intryck av svenskarnes
spritbegär på första maj. Då var det stor folkvandring från
Stockholm ut till Djurgården, fast det var snö och kallt; men
ändamålet var i själva verket icke att hälsa våren utan att
några timmar dyrka Bacchus. »Det är», säger han, »konstigt
att se en mängd glada halv- eller helfulla människor ligga
ute i snön i en skog och sjunga och väsnas. Att det finns
många sätt här i världen att roa sig på, visste jag; men detta
var för mig något högst besynnerligt.»

»I drucket tillstånd är den svenske bonden fruktansvärd»,
säger Häring, som annars endast bland dalkarlar och
norrlänningar fann ansatser till bråkighet och rätthaveri.
»Supen» var ett av de ord, som starkast brände sig in i hans
minne, och Brooke gav den namnet »nordbons balsam». »Den


[1] <small>Men för övrigt märks det sannerligen inte på hans skildring av
sin färd, att han fick nej — han är storbelåten med sin resa, med både
natur och folk, och i förtjusningen sträckte han ut färden till Dalarne.
När han prisar Sveriges natur och sunda klimat, är det, som om
man hörde gamle Olof Rudbeck.

Hans vetgirighet är gränslös. Allt, som han får höra om Sverige
och dess historia, anammar han med tacksamhet; men som han inte
förstår språket, bli hans källor inte alltid de pålitligaste, och hans egen
fantasi får bra stort spelrum. Oden var t. ex. för honom ännu en
historisk person, som dog i sin huvudstad, Sigtuna. »För att giva sig ett
ännu förfärligare utseende och även efter döden injaga skräck och
vördnad(!), befallde han, att kroppen skulle ristas med udden av ett
svärd.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:30:57 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sfubon/8/0412.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free