Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Svenska folket på Karl Johans tid - Vad utländska resenärer tyckte om Sverige och dess folk på Karl Johans tid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ser hon tre unga män sitta tillsammans på en bänk. De ha
inte ett ord att säga varandra. Och ändå ha de gått ut för
att ha roligt på söndagen! Hon gör sig den frågan: »Har
detta folk ett så ansträngande arbete med att uppehålla
livet, att den kroppsliga vilan blir den mest efterlängtade
vederkvickelsen? Eller är livet inomhus fyllt av den glädje,
man här saknar?» Av och till måste hon utbrista för sig
själv: »Min Gud, vad här är tyst och dött överallt!»
Dryckessederna bli hos dessa människor så mycket mera
motbjudande, som man vid deras dryckesgillen icke får höra
något muntert glam, inga skrattsalvor, såsom vid fester
bland livligare folk, utan allt är tungt allvar. Omdömet
härrör från fransmannen Daumont, som reste till
Sverige år 1830 för att utverka sig någon anställning hos Karl
Johan, under vars befäl han fordom tjänat.[1]
Beeken fick ett obehagligt intryck av svenskarnes
spritbegär på första maj. Då var det stor folkvandring från
Stockholm ut till Djurgården, fast det var snö och kallt; men
ändamålet var i själva verket icke att hälsa våren utan att
några timmar dyrka Bacchus. »Det är», säger han, »konstigt
att se en mängd glada halv- eller helfulla människor ligga
ute i snön i en skog och sjunga och väsnas. Att det finns
många sätt här i världen att roa sig på, visste jag; men detta
var för mig något högst besynnerligt.»
»I drucket tillstånd är den svenske bonden fruktansvärd»,
säger Häring, som annars endast bland dalkarlar och
norrlänningar fann ansatser till bråkighet och rätthaveri.
»Supen» var ett av de ord, som starkast brände sig in i hans
minne, och Brooke gav den namnet »nordbons balsam». »Den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>