Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Det svenska näringslivets och kommunikationsväsendets utveckling under teknikens århundrade - Åkerbruket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Vad som nämndes om sättet att göra torvmossarna
fruktbara är betecknande för hela det moderna jordbruket:
det begagnar sig av naturvetenskapens undersökningar
och upptäckter. På alla livets praktiska områden,
där man vill vinna stora resultat, tillämpar man nu
vetenskapsmännens erfarenheter. Ett modernt jordbruk
förutsätter en grundlig undersökning av jordens beskaffenhet på
olika platser och en noggrann kännedom om vilka ämnen
olika växter behöva för sin näring. Först därigenom blir man
i stånd att bedöma, vilka växter som böra odlas på olika
slags jord, och vilka gödningsämnen jorden behöver. Tack
vare sådana kemiska undersökningar har man kunnat driva
upp jordbruket till det jordbesparande växelbruket. Det
vanliga brukningssättet i äldre tider var tveskifte eller
treskifte. Det bestod i att man vartannat eller vart
tredje år lät jorden ligga i träde, d. v. s. gav den en
grundlig bearbetning och gödslade den utan att beså den.
Med ett sådant brukningssätt låg alltså hälften eller
tredjedelen av rikets hela åkerjord utan att bära någon gröda.
Nu har man i och med växelbruket fått ett mera lönande
brukningssätt: man växlar om med höstsäd, klöver och
timotej, vårsäd, ärtväxter och rotfrukter. Dessa växtslag
leva vart och ett av sina särskilda näringsämnen och suga
alltså ej ut jorden för varandra. Tvärtom är det så med
ärter, vicker och bönor, att de ur luften upptaga så mycket
kväve, att deras kvarlämnade rötter och andra skörderester
göra jorden kväverikare än förut. Ja man kan gödsla
mager sandjord genom att först odla baljväxter på den och
sedan helt enkelt plöja ned hela grödan. En sådan
gröngödsling verkar fullt ut lika kraftigt som en gödsling med
kreatursspillning.
Där växelbruk bedrives, behöver jorden alltså mera sällan
ligga i träde. Ja, den vinstgivande rotfruktsodlingen gör i
allmänhet trädan obehövlig, ty den kräver just en sådan
grundlig bearbetning och stark gödsling, som är ändamålet
med trädan.
Det dröjde länge, innan man allmänt fick upp ögonen
för den ofantliga betydelsen av en rationellt utförd gödsling.
Ännu år 1840 klagar t. ex. Uppsala läns hushållningssällskap
i sin årsberättelse över att »gödningen rätt mångenstädes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
