Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Det svenska näringslivets och kommunikationsväsendets utveckling under teknikens århundrade - Vår stora kraftkälla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förfång, vore det en härlig och riksgagnelig vinst att fjättra
utsvävningarna av denna sjö, att skänka lantmannen
trygghet för sina skördar, att göra odlingsbar en massa av
angränsande jord, så stor att för dess ägande folkslagen mot
varandra ofta anställt förödande krig.»
Efter en nästan enastående våldsam stigning av Vänerns
vatten, som började på våren 1860 och fortsatte med en
förfärande hastighet under sommaren och hösten, påyrkade
brukspatron Alexander Keiller i Göteborg en sänkning med
nära 6 meter eller till samma nivå som Göta älv hade
ovanför Trollhättan. Ej nog med de väldiga arealer av
odlingsbar jord, som därigenom skulle vinnas — tänk också på alla
de förolyckade malmlaster, som skulle komma i dagen på
Vänerns och Göta älvs botten! Och även om Trollhätte
kanal skulle bli obrukbar genom denna väldiga sänkning
av vattennivån, så var Keiller inte ledsen för en sådan
bagatell: den kunde ju lätt ersättas genom järnvägar, vilkas
kostnad även den skulle uppvägas av markvinsten plus de
nya malmfyndigheterna på sjöbottnen förmodligen!
Fråga är emellertid om ej — såsom den kände
kanal- och järnvägsbyggaren överste Nils Ericson framhållit —
jordbruksintresset skulle kunna skäligen tillgodoses för
billigare pris genom indämning och torrläggning medels
pumpning efter holländskt mönster av de största och bästa
sidlända jordområdena vid Vänern.
I alla händelser är det klart, att för sjöfarten skulle
en sänkning av sjön bli i hög grad menlig ej minst beträffande
städerna vid Vänern, vilka skulle få sina hamnar
uppgrundade. Och ännu mer skulle det i våra dagar så
betydelsefulla vattenkraftintresset bli lidande. För den elektriska
kraftstationen vid Trollhättan är det nämligen av värde att
förfoga över en på samma gång så stor och så likformig
vattenmängd som möjligt. Och efter Trollhättenätets
sammankoppling med ledningsnäten från Älvkarleby, Västerås’
och Motala kraftverk har betydelsen av en reglering av
Vänerns vattenstånd ökats högst väsentligt. Saken är
nämligen den, att hög- och lågvatten inträffa på mycket olika
tider i olika vattendrag. Ofta har man t. ex. högvatten i
Vänern, när det är lågt vattenstånd i Dalälven. Finge
man nu möjlighet att i Vänern hålla en stadig reserv av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
