Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Det svenska näringslivets och kommunikationsväsendets utveckling under teknikens århundrade
- Nya samfärdsmedel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Levande han aldrig sviktat,
därför död han vile tryggt
vid de vågor, själv han diktat,
på den strand, han själv har byggt!»
De två sista årtiondena av hans liv hade varit en
oavbruten kamp med överhängande bekymmer, och hans
privatbrev vittna också därom. Men aldrig märker man ett spår
av att dessa svåra stunder av misströstan skulle ha inverkat
på den mannens handlingssätt.
Vid hans död fanns ingenting kvar av hans ärvda
förmögenhet. Den hade han helt uppoffrat för det allmänna bästa,
och en stor del av hustruns pengar hade gått samma väg.
Själv levde han alltid sparsamt och flärdlöst.
Han hade slutat sina dagar år 1829 som riksståthållare
i Kristiania. Betecknande för »mannen med romarviljan»
äro hans ord på dödsdagen till hans vän Herman
Wedel-Jarlsberg. Sedan den döende hälsat på honom och språkat
några ord med honom, sade han: »Gå din väg, Herman! Stå
inte här och se på denna uselheten!» — Wedel kysste honom
på pannan och gick.
*
Vid Platens sida är det en annan man som till evärdliga
tider inristat sitt namn i Göta kanals historia. Det är
köpmannen, kommerserådet Bernt Santesson från Göteborg,
som kraftigt stod honom bi, isynnerhet på riksdagarna, i
hans kamp för att föra det stora verket till ett lyckligt slut.
Då kanalbolaget bildades, var Santesson en mycket rik
man. Liksom så mången annan trodde han, att kanalen
skulle bli en inkomstbringande affär, och tecknade aktier
för stora belopp. Men sedan, när utsikterna till vinst
förmörkades, måste han övertaga en hel del aktier tillhörande
personer, som han uppmanat till aktieteckning. Småningom
blevo dessa papper nästan alldeles värdelösa, och Santesson
var en ruinerad man. Sangvinisk som han var, trodde han,
att man skulle på den av kanaldirektionen anlagda Motala
mekaniska verkstad återvinna det förlorade. Men härför
behövdes en industriell utveckling, som vårt land nådde
först i långt senare tid. Som det då var, räckte den mekaniska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 19:30:57 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/sfubon/8/0510.html
