Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Det svenska näringslivets och kommunikationsväsendets utveckling under teknikens århundrade - Nya samfärdsmedel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
verkstad, engelsmannen Owen anlagt i Stockholm, så bra till,
att anläggningen i Motala icke på långt när fick full
sysselsättning. Först i senare tid skulle Motala mekaniska
verkstad bli vad den borde vara och nå en storartad
utveckling som producent av ångmaskiner, fartyg, lokomotiv m. m.
När Santessons arbetskraft var bruten och han närmade
sig sjuttioårsåldern, inlämnade tre av kanalbolagets
aktieägare, bland dem Johan Gabriel Richert, till 1845 års
bolagsstämma ett förslag om efterskänkande av hans skuld till
kanalbolaget samt beviljande av en årlig pension om 1,000
rdr banco. Det heter i skrivelsen: »Denne man lever nu
obemärkt här i orten, fattig, skuldsatt, icke utan bekymmer för
torftig bärgning under sina återstående dagar. Han fyller
snart 70 år. Hans övriga livstid kan således ej bliva mycket
lång. Månne det vore Göta kanalbolag värdigt att lämna
honom alldeles hjälplös på ålderdomen?»
De fel, Santesson begått, vägde inför flertalet aktieägare
mindre än hans stora förtjänster. Visserligen stannade man
vid en livstidspension om 500 rdr om året, men denna
höjdes två år därefter till 1,000, och två år senare efterskänktes
hans skulder till bolaget. Dessutom fick Santesson en
statspension sig tillerkänd på 1847 års riksdag. Beloppet
utgjorde 500 rdr om året men höjdes av följande riksdag till 1,000
rdr. Ända till 1862 levde den hårt prövade mannen. Han var
då 86 år gammal.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
