Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Det svenska näringslivets och kommunikationsväsendets utveckling under teknikens århundrade
- Nya samfärdsmedel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Järnvägarna.
Ännu mer genomgripande än ångkraftens omdaning av
sjöfarten är dess inverkan på samfärdseln till lands i och med
järnvägarnas tillkomst. Den man, som i vårt land väckte
tanken på järnvägar till livs, var majoren, sedermera översten
Adolf von Rosen. Som ung sjökadett hade han deltagit
i norska fälttåget 1814, hade sedan varit i engelsk tjänst
och därefter en tid med egen brigg idkat kofferdifart på
spanska och sydamerikanska hamnar. De erfarenheter, han
där gjorde, förde honom in i den beryktade »skepphandeln».[1]
Det var Rosen, som i all välmening gav uppslaget till denna
affärstransaktion, och det var också han, som utrustade
de fartyg, regeringen beslöt avyttra till Colombia och
Mexiko. En tid därefter hade Rosen anställning vid Göta
kanalbyggnad och var disponent för Motala mekaniska
verkstad. År 1834 fick han det hedrande erbjudandet att
omorganisera Greklands sjöförsvar. I tre års tid stannade
han i detta land och vann där en maka i dottern till en
berömd grekisk skald och politiker.[2] Sedan vistades han
flere år i England, där han tillsammans med John Ericsson
arbetade på propellerns fullkomnande. Han nedlade också
mycken energi på att få den nya uppfinningen införd i
engelska och franska marinen. I Frankrike byggde han
den första fregatten med propeller och med maskineriet
förlagt under vattenlinjen.
Under sin vistelse i England hade Rosen också studerat
järnvägsfrågan, ty engelsmännen voro föregångsfolket på
detta område. Rosens stolta dröm var att göra Sverige
till en stormakt på det fredliga arbetets fält genom att
utrusta det med ett nät av järnvägar. I tal och skrift arbetade
han på att vinna anhängare för sin stora plan. Men han
möttes av ett segt motstånd. »Klokt och sansat folk» drog
på munnen åt den fantastiske »järnvägs-Rosen». På riddar
huset förenade sig två så motsatta krafter som
Anckarsvärd och Hartmansdorff mot honom, och den originelle,
naivt urkonservative kammarjunkaren L. F. Rääf[3] anmärkte
[1] Se sid. 213.
[2] Hon blev moder åt den berömde målaren Georg von Rosen.
[3] Se sid. 282.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 19:30:57 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/sfubon/8/0512.html
