Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Det svenska näringslivets och kommunikationsväsendets utveckling under teknikens århundrade - Nya samfärdsmedel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Mälaren, Hjälmaren och Vänern och därigenom skapa en
trafikled till ersättning för den föreslagna men aldrig fullbordade
Sveakanalen. Men pengar till så stora företag var det svårt
att få ihop. Rosen lyckades dock få till stånd en liten
banbit mellan Köping och Örebro. Men omsider blev tiden
mogen för större företag. Då trädde staten emellan. 1853—54 års
riksdag beslöt, att staten skulle bygga s. k. stambanor,
avsedda att utgöra själva stommen för de järnvägar, som
grenade ut sig över landet. Ledningen av statens
järnvägsbyggande anförtroddes år 1855 åt den berömde uppfinnaren
John Ericssons broder, överste Nils Ericson, vars ovanliga
förmåga som ledare av stora företag gjorde honom särskilt
lämplig härför.
Han hade då utom Säffle och Trollhätte kanaler ombyggt
bland annat även Stockholms sluss och höll på att
fullborda Saima kanal i Finland, vilken ansågs som helt enkelt
ett underverk. När han nu erhöll förtroendeuppdraget att
bygga Sveriges statsbanor, bekläddes han med oinskränkt
rätt att efter eget beprövande och på eget ansvar leda
arbetet i alla dess delar. En så stor myndighet hade aldrig
under hela det århundradet varit lagd i en enskild svensk
mans hand. Men så blev det också snart ett ramaskri
över den »inkonstitutionella maktfullkomlighet», varmed han
blivit utrustad, och Rosen kunde ej dölja, att han kände sig
förbigången vid valet av chef för järnvägsbyggandet. Värst
skreko och jämrade sig naturligtvis alla de, vilkas privata
intressen i fråga om järnvägslinjernas sträckning m. m. Nils
Ericson vägrade att främja, därför att de ej sammanföllo
med vad han fann vara statens intresse.
Så väl Trollhätte kanal som slussen mellan Mälaren och
Saltsjön hade Nils Ericson byggt om både fortare och
billigare än beräknat. Samma enastående sympatiska
egenskaper visade han som järnvägsbyggare. Vissa delar av
statsbanorna öppnades ett år tidigare, än han förbundit sig
till; och fast kostnaderna stundom höllos under beräkningarna,
var arbetet så gediget utfört, att det stack i ögonen
på mången. Särskilt anmärktes det inom riksdagens
statsutskott på den överflödiga soliditeten vid våra
järnvägsbyggnader. Härpå svarade Nils Ericson: »Kostnaden glöms,
men ett arbete, som icke motsvarar sitt ändamål, glöms
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
