Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Det svenska näringslivets och kommunikationsväsendets utveckling under teknikens århundrade - Nya samfärdsmedel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Och nog var han inte så alldeles utan profetians gåva,
den originelle hedersmannen. Han säger: »Upplysare,
gäckare och tvivlare hava lyckats att utestänga en stor
del av folkens massa, särdeles städernas arbetare, från
hoppet om tillflykt och sällhet i ett tillkommande liv;
maskinerna utestänga dem från möjligheten att med trevnad
leva i det närvarande. Men arbetarne taga ock förstörelsens
hämnd på dessa sina fiender och tyranner, vid vilkas
kringdrivande de blivit slavbundna; de taga samma hämnd mot
alla samhällen, som varit nog oförnuftiga att uppställa
mekanismen såsom sitt och livets högsta mål.»[1]
En del mera framstegsvänliga män bland Rosens motståndare
menade, att man mycket väl kunde nöja sig med
hästjärnvägar, byggda med svag lutning men dock så pass
stark, att vagnarna kunde av sin egen tyngd rulla utför
sluttningarna. På en sådan bana med omväxlande stigning och
sluttning borde man kunna komma upp till en
medelhastighet av halvannan mil i timmen.
Trots alla motigheter arbetade Rosen på sin livsuppgift
utan att förtröttas. Hans närmaste planer gingo ut på att
med en järnväg Köping—Örebro—Hult sammanbinda
»Vad kan skönare nu vara
än gå upp till Nästgårdskvarn*
och se lockmotivet fara
som en blixt uppå sin ban!
På de hårda, glatta skenor,
dem som konsten bildat har.
ser man Kolossalen ila,
ståtlig som en simmand’ svan.
O, du mänsko-and, du snille,
låga av Gehóva själv,
skapare, jag städse ville
segla på din klara älv.
Du, som kan i döda tingen
sätta rörelse och liv
och av hårda klippan göra
o, så skönt: ett lockmotiv!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
