Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Det svenska näringslivets och kommunikationsväsendets utveckling under teknikens århundrade - Nya samfärdsmedel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tillbaka till den tid, då vår bergslag var översållad av små
masugnar och småbruk, anlagda överallt där det fanns malm,
skog för träkolsbränning och vattenkraft. Emellertid
uppfunnos nya och bättre smidesmetoder, och man skulle
ingenting hellre önskat där uppe i Bergslagen än att få
tillgodogöra sig dem. Men det var ej att tänka på, ty de nya
metoderna krävde större och dyrbarare anläggningar, än de små
bruken kunde stå ut med. Och bruken voro dömda att
förbli små, ty malm och framför allt träkol blevo för dyra att
transportera lång väg efter häst. — Då kommo järnvägarna
och gjorde transporter mångdubbelt både snabbare och
billigare. Framför allt inverkade detta på bränslefrågan.
Hindret för de önskvärda förbättringarna i bruksrörelsen
var övervunnet. Nu kunde stora järnverk uppstå. Så blev
det järnvägarna, som möjliggjorde t. ex. den värmländska
bruksrörelsens förvandling till storindustri.[1]
Det är järnvägarna, som omskapat exempelvis Bofors
från en ren obetydlighet till den storartade anläggning,
som detta bruk nu är. Så länge bruket var hänvisat endast
till de närmaste skogarnas träkol, var en sådan stordrift
absolut otänkbar. Nu tager Bofors sina träkol nästan
uteslutande ur Dalarnes och Norrlands stora skogar.
Betecknande är också förhållandet med Domnarvet, Sveriges
största järnbruk. Dess ägare, »Stora Kopparbergs bergslags
aktiebolag», innehade vid århundradets mitt ett tjugutal
små järn- och stålbruk, spridda över Bergslagen. Men
Bergslagsbanan kom till och därmed också möjligheten för en
järnindustri i stor skala. Så blevo de många bruken
sammanslagna till ett stort järnverk.
Hur tillkrånglade transportförhållandena kunde vara i
Bergslagen före järnvägarnas tillkomst har man exempel
på i en trafikled, som numera ingår i Mora—Vänerns
järnväg. Den bestod förut av icke mindre än 15 sjöar och 11
körvägar, varav följden blev en massa omlastningar ur kärra
i båt och tvärtom. — Till slut klagades det i Bergslagen
över att man nästan icke till något pris kunde få dragare.
I sina »Bergsmanshistorier» berättar Carl Larsson i By
om hur Folkareborna fingo slita hund mången gång, när de
skulle föra järn till Distings marknad i Uppsala och föret
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
