Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Oskar I - Bort med ståndsindelningen!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
talaren på i ullstrumporna, kallade sina oliktänkande
ståndsbröder för vanbördingar, som sålt sin ära för pengar.
Reformivrarne arbetade blott, bedyrade han, på att »bortnöta den
vördnad, Svea folk alltid hyst för dess konung för att vänja
det vid att styras en konung förutan», och så kom den
berömda tiraden: »I män av det liberala yrket, I viljen på
pöbelns axlar triumfera över det fallna kungadömet!»
Ett par gånger blev den hetlevrade kämpen för det
bestående avbruten av lantmarskalken med en hovsam anmaning
att hålla sig till ämnet, men ändå förmäler protokollet, att när
talaren äntligen slutade, »hördes ett eller annat bravorop»
— d. v. s. tills Lars Hierta knäckte honom.[1]
Den ädle kammarjunkarens slutkläm var ett praktfullt alster
av riddarhusvältalighet: »Mine herrar! Sveriges adel
representerar Sveriges minnen, och med dess store konungars bedrifter äro
edra namn införlivade. Det stöd, I städse varit för Karlar och
Gustaver, viljen I väl ej undandraga Oskars tron? Min plikt
känner jag; och så länge min stämma ljuder på detta rum, så
strider jag för konungamaktens helgd, bliver jag än ’den siste’.»
Lika avlägset från det verkliga ämnet för riksdagens
överläggningar var ett tal, som doktor Elfström dagen därpå —
den 29 augusti — höll i prästeståndet. Han kallade det
föreliggande reformförslaget »ett dödfött och oäkta foster», som
man genom en djärv riksdagsmanöver, ja genom en kränkning
av grundlagen, försökte påtruga riksens ständer till adoption.
Tvärsäkert förklarade han, att det verkliga missnöjet med
ståndsrepresentationen var helt ringa, och vad som syntes som
reformnit vore i själva verket blott en frukt av de liberala
tidningarnas osunda agitation, av »tryckpressens fräckhet
och övermod» samt allehanda »politisk jesuitism». Och så
kom en forsande ström av veklagan över tidens mångahanda
moraliska och politiska förvillelser, i vilka det föreliggande
förslaget hade sina rötter. Det bottnade i republikanism,
ja i anarki, och i och med dess genomförande skulle »ofelbart
en dörr öppnas för korruption vid representantvalen».
Utgången av representationsfrågan blev, att det vilande
förslaget med stor majoritet antogs av borgar- och
bondestånden men förkastades av adel och präster. Då förenade
sig de tre ofrälse stånden om en skrivelse till Kungl. Maj:t
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
